Debattartikel i VK

Idag var det en debattartikel i VK signerad Camilla Grepe, frilansskribent, debattör och bloggare om religionsfrågor. Hon tog upp det svårdefinierade begreppen "icke-konfessionell utbildning" samt "etik baserad på kristen tradition", som båda nämns i den nya skollagen.
Avslutningen är en pärla:

Att i lagförslag hänvisa till kristen tradition, torde heller inte höra till vanligheten i ett land utan statskyrka. Har vi fler lagar av det här slaget, eller är skollagen unik? Varför i så fall? Och vad syftar man på med kristen etik? Både bergspredikan, det dubbla kärleksbudet och tio Guds bud är delar av denna etik. Men redan första budordet står i konflikt med grundlagens RF 2:2.
Med undantag för självklarheter om att inte mörda och stjäla, blir det bara värre ju längre man läser. För här handlar det om religiösa moralregler med tveksam relevans för svenska skolgårdar och klassrum.
Sedan kan man ju fundera på om det är så smart att i lagens förarbeten hänvisa till en förordning från statskyrkoeran, som i sin tur refererar till lagar huggna i sten för 3 000 år sedan? Sharialagar kan framstå som nutida i jämförelse.

Lagens syfte förefaller underförstått vara att fostra eleverna i en kristen tradition. Den ställer också ett indirekt krav på förtrogenhet med denna specifika religion för att rätt kunna förstå skolans värdegrund. Detta är en förolämpning mot såväl icke-kristna invandrare som sekulära svenskar.
Vi förväntas tillägna oss idéerna i en religiös etik, för att kunna leva upp till de allmängiltiga krav som skolan rätteligen ska kunna ställa. Om man vill att eleverna ska fostras till "rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande" så kan man förslagsvis skriva just det, och inget annat. De allra flesta torde ändå förstå vad som avses. Dumma är vi inte, även om vi valt att bli hedningar igen.

Barn och dödskulten

Var bara lite sugen på att återknyta till senaste numret av Spira som hade ett avsnitt om barn och andlighet och där jag fick vara med på ett hörn.

På samma uppslag, i pappers-kopian, där jag var med, fanns även ett reportage om Prästen Kristoffer Hedman. Våra två olika synsätt ställdes mot varandra genom att bägge artiklarna gavs den gemensamma introduktionen:

Möt två Pappor som båda gått i Söndagsskola. En av dom tycker inte barn ska be, den andre vill lyfta barnens böner. Båda vill vara lyhörda för barnen.

Ja, vår syn på om huruvida barn skall be och utföra andra religiösa riter skiljer sig verkligen markant åt. Som framkom i artikeln om mig är jag kritisk till att låta barn utföra vissa religiösa riter, såsom bön. Om barn och bön har jag ju dessutom skrivit tidigare på denna blogg. Prästen Kristoffer Hedman, däremot, vill med hjälp av begripliga böner och andra riter göra så att barnen känner delaktighet i gudstjänster och andakter. I bildtexten (som tyvärr inte finns med i närversionen) säger han dessutom:

-Ett exempel på att även barnen är medräknade idag är nattvarden där de inte deltog förr. Nu tar vi den på samma villkor och det är inte ovanligt att barnen vill gå först.

Att barn aktivt ska delta i en nattvard förhåller jag mig kritiskt till och vill nog t.o.m. gå så långt som att hävda att barn borde få slippa att överhuvudtaget bevittna detta. Om man ska ta kristendomen och dess olika riter på allvar är ju faktiskt nattvarden en av de mer obehagliga riterna kring dödskulten av Jesusmyten som vi har kvar.

Även om man är djupt troende tycker jag inte att man borde se det som självklart att ett barn tycker att det är trevligt att se sina föräldrar och andra vuxna, på stort allvar, leka att de äter en död människas kropp och dricker hans blod. Kan Kristoffer Hedman föreställa sig vad som kanske kan röra sig i ett barns huvud då det får se detta?

Om vuxna människor tycker att det känns meningsfullt att utföra denna absurda rit skall man göra det i avskildhet och inte framför barn. Det är min uppfattning.

/Lars Nilsson

Humanist i Spira

Det senaste numret av Svenska Kyrkans gratistidning, Spira, har väl kanske dimpt ner i allas våra brevlådor vid det här laget. Detta nummer hade ett flertal reportage som handlade om andlighet och barn, ur lite olika synvinklar. I samband med detta fick faktiskt även jag vara med på ett hörn!

Visst är barn intresserade av existentiella frågor, men man ska inte presentera en tro som den enda sanningen för dem.
Det säger Lars Nilsson, uppvuxen i ett kristet hem, numera ateist och humanist.

När Lars Nilsson växte upp gick han i söndagsskolan och hade Jesus som idol. Jesus i Bibelns berättelser är fortfarande en förebild för honom, men i dag har han helt lämnat det kristna sammanhanget.
– När jag började tänka självständigt och insåg att jag hade ett val, föll bitarna på plats för mig och jag slutade tro på Gud, berättar Lars Nilsson.

Läs hela intervjun här.
/Lars Nilsson

En månad senare...

Nu har det har gått en månad sedan ”Gud och Darwin”-föreläsningarna ägde rum i stadskyrkan. Lika lång tid också gått sedan jag skrev ett mail till de som arrangerade denna tillställning; Umeå Stadsförsamling och Kyrkoherde Kenneth Nordgren.

Det fanns två anledningar till varför jag skickade detta mail. Först och främst uppskattade jag ju faktiskt verkligen att dom hade arrangerat dessa föreläsningar och med detta mail vill jag helt enkelt framföra mitt tack.
Dessutom var det ju så att det inte gavs någon möjlighet att ställa frågor i direkt anslutning till föreläsningarna. Jag tyckte därför att det kunde vara tillåtet att skicka ett mail där jag länkade till mitt tidigare blogginlägg, för att på så sätt framföra mina personliga tankar kring dessa förläsningar till organisatörerna.

kenneth.nordgren@svenskakyrkan.se
umea.stadsforsamling@svenskakyrkan.se

Hej!
Tack för ett trevligt initiativ till Darwin och Gud föreläsningarna!
Mitt namn är Lars Nilsson och jag är medlem i Umeås Humanister. Jag var och lyssnade med stort intresse och nyfikenhet på Darwin och Gud föreläsningarna i Söndags.
Jag vill bara tipsa om att jag har skrivit ner några reflektioner efter dessa föreläsningar på Umeå Humanisternas blogg.
Om ni är intresserad av att ta del av mina tankar kan ni bara följa denna länken.
http://humumea.blogspot.com/2009/11/tankar-efter-ett-kyrkobesok.html
Många Tack och Vänliga Hälsningar,
/Lars NIlsson

Jag kan inte hjälpa att fundera på hur det kommer sig att kyrkoherde Kenneth Nordgren, eller någon annan anställd vid Umeå stadsförsamling, inte har fått för sig att svara på mitt mail.
Tyckte dom möjligtvis att detta var ett högst lumpet brev från en otrevlig ateist och därför bestämde sig för att inte svara? Tyckte dom kanske helt enkelt att man inte behöver svara på ett sådant här brev (själv tycker jag nog det skulle tillhöra god ton). Eller är dom kanske inte så intresserade av lite dialog med en Humanist?
/Lars Nilsson

Studiecirkel - Alternativa begravningsformer

Har du funderat över vilken begravningsform du vill ha? Väljer du Svenska kyrkan eller en borgerlig begravning? Kan det bli aktuellt att du ska planera för en borgerlig begravning för en närstående. Vad får du göra? Vad kan du göra? Vill du veta mer? 



Med föreläsning och samtal i studiecirkelform diskuteras frågor som rör borgerliga begravningar på ABF med Umeåhumanist som studiecirkelledare.


Förslag på innehåll: 

- Den borgerliga begravningens utveckling
- Vad säger lagen? 

- Blir jag "begravd" om jag lämnar Svenska kyrkan? 

- Hur kan den genomföras?

- Vad ska den innehålla? 

- Var kan begravningen hållas? 

- Behövs en officiant?

- En anhörig berättar .

- Studiebesök 



Ledare: Birgitta Wallin, sjuksköterska, vårdlärare och Humanist.


Preliminär start den 25 Januari, 2010, klockan 18.30 på ABF

Mingelträff: Med död och återuppståndelse!

Du kommer väl till årets sista mingelträff Torsdagen den 3:e December?

Vi kommer att få möta Lars Jacobsson som inleder och över temat:
”Döden – ett fritt val? Tankar om självmord och dödshjälp”
Lars Jacobsson är läkare och professor i allmänpsykiatri på Institutionen för Klinisk Vetenskap, Enheten för Psykiatri.

Efter att vi diskuterat döden tänkte vi sedan att vi, sista kvarten, även skulle diskutera återuppståndelse! Men inte vilken återuppståndelse som helst. Utan återuppståndelsen av Lokalavdelningen Humanisterna Umeå!

Som många kanske redan vet har vi ju de senaste åren endast varit formerade som ett s.k. ”Nätverk” och organisationsmässigt då legat under Lokalavdelningen Dalarna. Detta har vi nu långtgående planer på att ändra. Detta genom att ikväll ta initiativet till formerandet av en interimstyrelse för den ”nya” Lokalavdelningen Humanisterna Umeå.

Vi träffas på restaurang Shanghaj klockan 19:00.

Väl mött!

Debatt om boken: Illusionen om Gud - 24:e Nov

På Tisdag den 24 November arrangerar den kristna studentorganisationen Credo ett spännande och intressant Grubbelcafé med Humanistiskt deltagande!

Temat blir Richard Dawkins bok; Illusionen om Gud.
Först ska de visa en debatt på DVD mellan professor John Lennox och professor Richard Dawkins. Därefter blir det eftersnack & frågestund med Jesper Kronhamn, kristen och genetiker på Umeå Universitet samt Ludvig Grahn, Umeåhumanist och gymnasielärare.
Credo bjuder på fika.

Vi möts i S305 i Samhällsvetarhuset kl 19:00.

Föreläsning om den meningsskapande människan

Den meningsskapande människan - Livet måste ha en mening
Föreläsning och samtal om existentiella frågor.

Föreläsare/samtalsledare: Anders Ringh, etikansvarig vid Polishögskolan i Umeå.
Arrangör: Folkuniversitetet

NÄR: Tisdag 17 November 2009 18:30 - 21.00
VAR: Folkuniversitetet, Nygatan 43, Västerbottensrummet

Entré: 20:-, ingen föranmälan krävs, max 30 personer. Försäljning av fika.

Tankar efter ett kyrkobesök

Jag var och lyssnade på ”Darwin och Gud” föreläsningarna i dag i Umeå stadskyrka. Ett trevligt och sympatiskt initiativ av kyrkoherde Kenneth Nordgren. Detta var framförallt ett initiativ till att försöka överbrygga gapet mellan tro och vetenskap. Men även som ett försök att överbrygga gapet mellan de kristna som ser vetenskap, och i synnerhet evolutionsläran, som något hotfull och de som har en mer vetenskapsvänligt sinnad kristendom. Bägge dessa syften är såklart positiva och vi får hoppas vi får se mer av detta i framtiden.

Kristina Söderbergs började med att berätta om vad Darwin hade upptäckt och vem han var som person. En mycket bra presentation som var, så vitt jag kan bedöma, en rättvis och sanningsenlig beskrivning. Därefter följde Professor Stefan Nordström som beskrev livets byggstenar och den genetiska koden. Avslutningen blev väl kanske lite väl flummig när han på Dan Brown vis, lockade oss med bokstavs-mysticism genom att lägga korsord av ord som teologi/biologi, genetik/genesis m.m. och genom att berätta att ordet "gen" kan härledas från ordet genesis (skapelse/födelse), vilket ju aldrig har varit någon mystisk hemlighet direkt. Denna Dan Brown mysticism gjordes i ett försök att övertyga oss om att vad som egentligen avsågs i första Moseboken var att ”I begynnelsen var den genetiska koden”. Skojigt, men knappast något argument för att DNA skulle vara Guds skapelsekod.

Kyrkoherden tog därefter vid i ett mycket välvilligt försök att försona och överbrygga de motsättningar som finns mellan tro och vetenskap. En hel del kloka ord sades och jag tror att han i viss utsträckning har rätt när han spekulerade i att den personliga läggningen hos enskilda individer har större betydelse när motsättningar uppstår än just vilken tro man har.
Men hans negativa syn på en ateist gjorde mig minst sagt besvärad då han skulle försöka åskådliggöra olika personliga läggningar.

”Motsättningar uppstår då ateister står mot fundamentalister” ,eller något liknande, sades. Och han verkade vilja påskina att detta var de två motpolerna vi hade att göra med. Han själv, som troende, och agnostikern ”balanserade däremot mittemellan dessa på en stig av förundran, ödmjukhet och öppenhet”! Man måste tydligen påminna även en doktor i teologi om att benämningen ”ateist” inte säger något om en persons eventuella personliga förmågor. Att vara ateist betyder bara att man finner det osannolikt att Gud existerar.

Det är ju som att jag skulle fråga kyrkoherden ifall han tror att rosa, osynliga enhörningar finns. När att sedan svarar ”troligtvis inte” skulle jag sedan omedelbart dra långtgående slutsatser om hans förmåga till att vara förundrad, öppen och ödmjuk. Inte kan väl Kyrkoherde Kenneth Nordgren mena att en ateist är en specifik personlig läggning som är sämre på att vara förundrad, ödmjuk och öppen? Varför skulle man vara mer öppen och ödmjuk om man säger ”Gud finns nog” än om man säger ”Gud finns nog inte”?

Jag har stark sympati för de troende som efter bästa förmåga försöker kombinera sin Gudstro med ett vetenskapligt synsätt. Men kyrkoherden gick så långt som att påstå att han trodde att för att vara vetenskapsman bör man nog faktiskt ha en Gudstro, -en tro på en högre ordning. ”Hur skulle det annars gå att studera något vetenskapligt ifall allt bara är slump och kaos?” frågade han sig. Som om att detta nödvändigtvis vore alternativet. Man kan ju snarare, och mycket mer befogat, fråga sig hur man kan vara forskare eller studera någonting med vetenskaplig systematik ifall man tror på övernaturliga krafter och på mirakel? (Har han för övrigt hört talas om kaos forskning?)

Detta med slumpens inverkan på de evolutionära processerna är annars en avgörande skillnad mellan en troendes och en icke-troendes möjlighet att fullt ut klara av att ta till sig evolutionsteorin, som jag ser det. En ateist, humanist eller för den delen buddist (vad jag vet) har ju inga problem med acceptera insikten om att vi Homo sapiens finns till här på jordklotet av en slump. Evolutionen har ju ingen riktning, varken mål eller mening, utan det kunde lika gärna varit så att slumpen t.ex gjort så att hela primat-grenen på evolutionsträdet ej började utvecklas. Här har religiösa föreställningar om en yttre pålagd mening ingjutit en tydlig motvilja mot att acceptera evolutionsteorin fullt ut, även hos den mest fritänkande kristne. Det är jag ganska övertygad om.

/Lars Nilsson

Humanismens Dag 2009

Missa inte årets Humanismens Dag, den 21 november 2009!

Läs mer och anmäl dig genom att klicka här.

Christer Sturmark i VK

Ni missade väl inte Humanisternas Ordförande, Christer Sturmark’s debattartikel i gårdagens VK?
Där tog han upp frågan kring varför inte Föreningen Humanisterna får stadsbidrag och på vilka grunder staten anser att Humanismen inte är en livsåskådning.

När staten väljer att finansiera livsåskådningsorganisationer bör staten självklart tillämpa likvärdighetsprincipen. Den innebär alla medborgares rätt till likvärdig behandling av staten. I detta fall betyder det att alla livsåskådningsorganisationer som uppfyller grundläggande krav på medlemsantal, verksamhet och organisation skall ha rätt till del av statens budget för denna verksamhet.
Likvärdighetsprincipen tillämpas inte i dag. En sekulär livsåskådning diskrimineras utan sakliga skäl, trots att den delas av en majoritet av Sveriges befolkning. I december 2006 beslöt regeringen att den största livsåskådningsorganisation som företräder en sekulär livsåskådning i Sverige, förbundet Humanisterna med i dag närmare 6 000 medlemmar, inte skall vara berättigat till bidrag. 
Det är inte värdigt en sekulär stat. Antingen bör nuvarande lagstiftning omtolkas, eller så bör den anpassas till det moderna Sveriges livsåskådningsprofil.

Gå gärna in och ge kommentarer till artikeln.

Skapelse och evolution i Stadskyrkan 8:e Nov.

Söndagen den 8:e November, med start kl 15, arrangerar Svenska Kyrkan ett antal föredrag i Umeå Stadskyrka med temat: Gud och Darwin - En dag om skapelse och evolution.

Föredrag:

Vem var Darwin?
Kristina Söderberg, naturvetare & folkhögskolelärare

Är DNA Guds skapelsekod?
Stefan Nordström, professor, biolog & genetiker

Tro och vetande – duell eller duett?
Kenneth Nordgren, kyrkoherde & teologie doktor

Missa inte detta!

Mingelträff på Tisdag 3:e November

Vi träffas som vanligt på restaurang Shanghai Tisdagen den 3 November
klockan 19 till 21. Den här gången har vi inte någon speciell talare som inleder, men vi
brukar ju inte vara tysta.

Några av oss träffades en kväll för en tid sedan. Vi kom att prata om många saker, en del lite aktuellare än
andra, men många av dom sakerna tänkte vi diskutera med Dig när du kommer nu på Tisdag.

Välkommen!

Ingemar bloggar om bibeläventyr

Ingemar Wincent driver en alldeles utmärkt blogg i VK's regi där han ofta tar upp frågor som intresserar en humanist.
Nyligen har han skrivit en inlägg där han tar upp bibelvandringarna i Lycksele, Ersboda-elevernas begravningsbesök i Umeå samt kyrkhörnan på Sjöfruskolan.
Klicka här och läs det!

Humanist eller humanist, eller kanske både och?

Kvällen på Bokcafé Pilgatan den 6/10 var jag som sagt var, inbjuden till ett samtal med kyrkoherde Lisa Tegby. Titeln på detta möte var: ”Gud finns nog inte …eller? - Om tro, vetande, vidskepelse, förnuft och humanistiska ideal.”

På många sätt var detta samtal både givande och intressant. För mig kändes det särskilt givande att få en möjlighet att försöka förklara vad Humanism är och varför jag definierar mig som Humanist. Men detta samtal kunde ha blivit mycket mera givande, för mig i alla fall, ifall inte Lisa Tegby hela tiden skulle envisas med att förorsaka begreppsförvirring kring den Humanism jag trodde vi skulle diskutera.

Citat från Humanisternas Ide’program:

Humanismen som begrepp:
Det finns minst tre möjliga definitioner av ordet humanism på svenska:
1. Humanism som bildningsideal, där man framhäver det allsidigt mänskliga. (Humanister kallas de som studerar humaniora, dvs. historia, språk, estetik, filosofi m.fl. ämnen.)
2. Humanism som allmänmänskligt engagemang för människor (och djur),ett uppmärk-sammande och uppvärderande av människovärdet och de mänskliga rättigheterna.
3. Humanism som icke-religiös livshållning: ett bejakande av en värld utan gudomliga makter och religiösa dogmer. Denna humanism, som har sina rötter i bland annat grekisk naturfilosofi och i upplysningstraditionen, ger människan själv det fulla ansvaret för sin moral och andlighet.
Internationellt förekommer humanism alltmer i den sistnämnda bemärkelsen: som benämning på en sekulär (världslig, icke-religiös)livsuppfattning. Det är denna användning av ordet som Humanisterna anslutit sig till genom sitt namnval.
Det nuvarande förbundsnamnet antogs 1999, bland annat p.g.a. den internationella humaniströrelsens policy att enbart använda begreppet humanism - utan något tillägg - som officiell beteckning på vår livsåskådning.

I vårat samtal försökte jag fokusera på Humanism nr 3. Upplevde det som att jag försökte återvända till detta flera gånger om men Lisa vill hela tiden bara diskutera Humanism nr 2. Vilket jag inte tror var organisatörens tanke med detta samtal.

Lisa ifrågasatte ifall vi verkligen var humanister och vad vi egentligen gör i denna anda. ”Borde ni inte egentligen heta Förbundet Ateisterna”, sades det t.ex. Vilket ju vittnar om total okunskap om Humanismen nr 3 som livsåskådning. Självklart har vi Humanister (nr 3) ambitioner om att också vara en nr 2 humanist men detta är ju bara en del av verksamheten.

Lisa Tegby är sedan en lång tid tillbaka aktiv i en förening som kallar sig Förbundet för Kristen Humanism och Samhällssyn och verkar därför helst vilja diskutera humanism nr 2. Men då är det inte säkert att att det blir så intressanta meningsutbyten när hon sammanförs med en Humanist nr 3. Om kyrkan kan ägna sig åt sådant som står under punkt 2 (och samarbeta med humanisterna kanske) så är väl det utmärkt men det behövs även en organisation som Humanisterna som driver punkt 3. Jag hoppas inte att Lisa Tegby vill försöka förneka det?
/Lars Nilsson

Jag på Bokcafé Pilgatan !

I morgon ska jag försöka representera Humanisterna på Bokcafé Pilgatan!
Hur ska detta gå? :)

Titel: Gud finns nog inte...eller?
Om tro, vetande, vidskepelse, förnuft och humanistiska ideal diskuterar kyrkoherde Lisa Tegby med Lars Nilsson från förbundet Humanisterna.

NÄR tisdag 6 oktober 2009 Start 18:30 - 20:00
VAR Bokcafé Pilgatan, korsningen Skolgatan/Pilgatan
ARRANGÖR Ordfront, ABF, Fri entré.

Föreläsningar på Bokcafé Pilgatan

Den kommande veckan är det två föreläsningar på Bokcafé Pilgatan som nog kan vara av intresse.

DEN BLINDE SKAPAREN
Sverker Sörlin, idéhistoriker, med sin nya bok om Darwin och livets sammanhang.
NÄR onsdag 7 oktober 2009 Start 18:30 - 20:00
VAR Bokcafé Pilgatan, korsningen Skolgatan/Pilgatan
ARRANGÖR Pilgatan & Ordfront
KONTAKT www.pilgatan.se
Entré 40:-/20:- ungd o medlem

EN SPANING EFTER GODHETEN
Lena Kjersén Edman kåserar om konsten att vara god (utan att vara mesig) i litteraturen och i livet.
NÄR torsdag 8 oktober 2009 Start 18:30 - 20:00
VAR Bokcafé Pilgatan, korsningen Skolgatan/Pilgatan
ARRANGÖR Pilgatan & Ordfront
KONTAKT www.pilgatan.se
Entré 40:-/20:- ungd o medlem

Kyrkhörna på Sjöfruskolan

Med anledning av ovanstående har jag skrivit följande och skickat till VK i hopp om publicering på Ordet Fritt.
Läs gärna även Humanistbloggen som också tar upp detta ärende.

-----------------------------------
Stor risk för otillbörlig religiös påverkan i Sjöfruskolan

Söndagen den 27:e September var det premiärgudstjänst i den så kallade Kyrkhörnan i Sjöfruskolan på Tomtebo. Genom att hyra in sig i denna skolas lokaler har Ålidhems församling i och med detta fått ytterligare ett kyrkorum.

I denna nybyggda grundskola kommer det nu, i stort sett, varje Söndag att bedrivas gudstjänst. Vid eventuell platsbrist kommer dom vid dessa tillfällen även hyra in sig i en större del av skolans lokaler. Två vardagar i veckan kommer det även att bedrivas verksamhet här under skoltid i form av öppen förskola för föräldrar och barn. I en artikel i tidskriften Spira (4, 2009) framkommer det dessutom att dom i denna skolkyrka kommer att ha pedagoger och en diakon på plats, i ett uttalat syfte att arbeta med ungdomar och familjer. Vad detta betyder framgår inte i denna artikel. Men på Svenska Kyrkans hemsida, där man informerar om denna form av skolkyrkor, framgår tydligt att syftet med denna personalstyrka är att man “vill vara en resurs för skolelever och skolpersonal, på temadagar, lektioner, i samtal, fortbildning m.m.”

Med största sannolikhet kommer denna skolkyrka även att bjuda in Sjöfruskolans elever till gudstjänster i samband med FN-dagen, jul och påsk, samt till diverse teaterföreställningar med kristet tema. Detta görs redan i flera redan etablerade skolkyrkor i landet. Troligtvis kommer dessutom skolkyrkans pedagoger att få bedriva en större mängd religionsundervisning på skolan, under former som mer liknar söndagsskola än adekvat utbildning. Detta görs redan på den närliggande Carlshöjdsskolan i samarbete med Carlskyrkan. En kyrka som även den ingår i Ålidhems församling.

Skolkyrkan på Tomtebo erbjuder alltså en effektiv kanal för marknadsföring av det kristna budskapet till skolbarn och förskolebarn, som församlingen annars har svårt att nå. Men barnens integritet kräver att skolan utgör en ideologisk, politisk och religiös frizon. Mitt syfte med det här inlägget är att värna barnens rätt. Jag vill också uppmärksamma föräldrar och andra berörda, på en stor risk för otillbörlig religiös påverkan i skolan. Ett fenomen som tilltagit under senare år och som de flesta kanske aldrig får kännedom om, då det sker på skoltid utanför föräldrarnas insyn.

Det är väl känt att Svenska kyrkan idag slåss för sin överlevnad och mot vikande medlemstal. Men vi som föräldrar har rätt att protestera när målgruppen för kyrkans värvningsförsök utgörs av våra barn. Om Svenska kyrkan och Ålidhems församling vill nå våra barn, skall dom ta kontakt direkt med föräldrarna i stället.

Men…? Kanske är detta inte ett genomlistigt försök av Ålidhems församling att missionera det kristna budskapet till barnen utan att kritiskt tänkande föräldrar lägger sig emellan? Kanske är det så att Ålidhems församling faktiskt gör detta av ren välvilja och godhet? Men de glömmer då att de är långt ifrån ensamma om att vilja göra anspråk på godhet. De är långt ifrån ensamma som organisation att anse sig ha en livsåskådning eller ideologi som vill göra gott i samhället. Andra livsåskådningar och ideologier har dock varken resurser eller den dåliga smaken att vilja försöka smyga sig på barn sin ideologi i skolmiljön på detta sätt. Hur många fler intresseorganisationer ska kanske erbjudas arbetsrum i denna skola? På vilka grunder kommer man att säga ja, eller nej, till de som är intresserade av att på plats, bland barnen, få tillfälle att sprida sitt budskap?

/ Förälder
-----------------------

Tack Camilla Grepe för input och inspiration!

/Lars Nilsson

Mingelträff med tema lycka

Välkomna till Mingelträff nu på Torsdag den 1:a Oktober på restaurang Shanghai nedanför lasarettsbacken. Vi ses klockan 19.00 som vanligt.

Denna gång får vi besök av lyckoforskaren Filip Fors från Sociologiska Institutionen på Umeå Universitet. Filip ska berätta för oss om olika aspekter kring lycka och livskvalitet, samt förklara vad han och andra lyckoforskare har kommit fram till.

Humanismens fem ”F”

Humanisternas medlemstidning ”HumanistInfo” har växt både i omfång och kvalité’ det senaste året. Det senaste numret (nr 3, 2009) som jag nyligen fick i min brevlåda innehöll mycket bra och trevlig läsning, tycker jag. Man fick ju t.ex. veta att Humanisternas medlemsantal växt med 20% efter sommarens ”Gud finns nog inte” kampanj!

Bland insändarna i denna tidning kommer många olika Humanister till tals. En återkommande åsikt som framförs här är att man iofs uppskattar Humanisternas religionskritiska profil men att Humanismens positiva profil i alltför stor utsträckning kommer i skymundan. Jag kan till viss del hålla med om detta.

Signaturen “Viktor” ville slå ett slag för den positiva sidan hos Humanismen genom att försöka formulera något som han kallade Humanismens fem “F”.
Dessa fem “F” vill jag gärna slå ett slag för även här:

F för frihet:
Frihet för tanken, frihet att tänka och tro utan fruktan utan tvång. Frihet att yttra sin mening. Frihet att forma sitt liv. Friheten är glädjens källa.
F för förnuft:
Bara med förnuft och kunskaper kan vi bygga en bättre värld. Vi lever genom våra känslor och våra bästa mål med livet är andliga. Men de uppnås bäst med förnuftets hjälp, genom människors insiktsfulla handlingar.
F för frid och fred:
Mellan fritt tänkande och förnuftiga människor råder fred. Inom den fritt tänkande och förnuftiga människan råder frid.
F för försoning:
Fria, förnuftiga och fredliga människor kan tillsammans ta de svåra stegen ut ur hat, vanföreställningar och intolerans. Fria, förnuftiga och fredliga människor kan försonas.
F för framtid:
Människorna lider av sina misstag inte av några gudomliga straff. Ingen gud kommer heller att hjälpa människorna genom kommande tider. Men med klarsyn kan människorna sträva mot en bättre värld. En värld med frihet, förnuft, frid och försoning.

/Lars Nilsson

Föreläsning om vatten i världsrymden

Nu på Torsdag den 24:e September är den en föreläsning på Umevatoriet som verkar kunna bli intressant.

Tommy Jonsson från Umevatoriet föreläser om vatten i världsrymden och om förutsättningarna för ett liv på Mars.

Lokal: Umevatoriet, hus 56 Umestan.
Tid: Torsdag 24/9 kl. 19.00.
Entré: Fri entré. Ingen föranmälan krävs.

Detta är den första föreläsningen i en serie av tre som sker på Umevatoriet och är ett samarrangemang med Folkuniversitetet. Föreläsningarna är fristående från varandra.
De kommande föreläsningar är “Norrsken - vad är det?” den 5/11 och “Vad kan man se på himlen och hur gör man? “ den 3/12.

Föreläsning om Darwinismens utmaningar

Filosofiska Föreningen ordnar nästa Torsdag (10/9) en föreläsning
som nog kan intressera många av Humanisternas medlemmar och övriga läsare av denna blogg.

Med utgångspunkt i sin nya bok Arvet från Darwin: Religion, människa, moral diskuterar Birgitta Forsman från Lund, fil.dr. i vetenskapsteori och docent i forskningsetik, de beskyllningar som har riktats mot Darwin och hans efterföljare. Några vanliga påståenden är:
- Evolutionsteorin leder till rasism, nazism, tvångssteriliseringar och allsköns elände;
- Kvinnornas frigörelse blir ett minne blott, om man accepterar en biologisk människosyn;
- Den fria viljan inskränks av sociobiologin, och människan blir en robot.

Birgitta Forsman hävdar att det i huvudsak var grumligt tänkande – och filosofernas frånvaro i debatten – som ledde till missbruket av biologi och genetik under första halvan av 1900-talet. Därför är det viktigt för humanister och samhällsvetare att sätta sig in i den biologiska forskningen och analysera den.

Tid: Torsdagen den 10 september, kl. 19.15-21
Plats: Hörsal E, Humanisthuset

ALLA ÄR VARMT VÄLKOMNA!!!

Efter föredraget blir det sedvanlig eftersits i humanisthusets pentry med möjlighet till fortsatt samtal/umgänge, samt enklare förtäring till billig peng!

Lyckolänken – Lyckobloggen.se

Vi har tidigare här på Umeåhumanistbloggen skrivit om lyckoforskning och arbetet som föreningen Charity International bedriver för att försöka få ett lyckligare samhälle. Nu drar Sveriges första lyckoblogg, lyckobloggen.se, igång som syftar till att informera om strategier för en lyckligare värld. Blogginläggen kommer att göras av några av Sveriges mest kompetenta lyckoforskare och lyckokännare samt representanter för Charity International

”- I vårt samhälle finns en mängd myter, både på individnivå och på politisk nivå, om vad som skapar lycka. Lyckobloggen.se kommer att vara ett stort hjälpmedel för både individer som vill höja sin egen lycka och politiker som vill skapa en lyckligare värld”, säger Ludvig Lindström, ordförande för Charity International

Här följer ett utdrag från lyckobloggen som Görel Kristina Näslund skrivit:

Lyckan är ett pussel och vi måste lägga det själva. Det visar resultaten från det nya forskningsområdet positiv psykologi. Om dessa forskningsresultat och hur de kan omsättas i praktiken för att ge oss större livstillfredsställelse och därmed högre lyckokänsla kommer mina medbloggare och jag att berätta om framöver.
Ett första tips: Gör någon glad! Det är märkvärdigt hur det lyfter vårt humör. Vad kan man då göra? Ring någon som är sjuk eller sitter ensam. Erbjud dig att vara hundvakt en dag så att matte/husse kan uträtta tidskrävande ärenden i lugn och ro. Eller uträtta ett ärende åt någon som inte är så rörlig: gå med kemtvätt, lämna en bok på biblioteket eller köpa medicin.
Det finns så mycket vi människor kan göra för varandra. Och vi slår två flugor i en smäll. Den som får vår hjälp och omtänksamhet blir glad. Forskning har visat att vårt eget lustcentrum i hjärnan samtidigt får en kick och vi blir lite gladare.

Denna lyckoblogg har nu givetvis blivit tillagd till våran länklista här till höger. En lyckolänk för ett lyckligare samhälle!

Humanister på Välkomstmässa

Torsdag den 3 september mellan kl. 10 och 15 kommer några av oss Humanister att närvara vid Umeå universitets Välkomstmässa som arrangeras i Universum mitt på campus.

På Välkomstmässan är det tänkt att nyanlända universitetsstudenter ska få lära känna Umeå och universitetet lite närmare. En mängd utställare kommer här att visa upp sina verksamheter.

Hör av er till oss ifall ni vill hjälpa till vid detta arrangemang, eller varför inte komma förbi på Torsdag och bara snacka lite?

Mingelkväll på Tisdag

Hösten har kommit fort, eller har den kanske inte riktigt kommit än?
Hur som helst så är det dags för oss Humanister i Umeå att köra igång verksamheten.

För dom som känner att dom vill träffa lite andra Humanister och snacka lite, är det nu dax för säsongens första mingelträff.

Tisdagen den 1 september ses vi klockan 19.00 på restaurang Shanghaj.
Ingen inbjuden gästtalare denna gång.

Kreationist önskar sympati

Umeås egen ultra-kreationist Mats Molén skrev en debattartikel i VK häromdagen med titeln “Demokrati och meningen med livet”. Här framförde han den sympatiska åsikten att i en demokrati skall man få lov att tro på vad man vill. Detta tycker vi Humanister självklart också.

Men jag vill ändå komma med några reflektioner kring en del av det han skrev.

Följande text finns på museet Förhistoriska Världens hemsida:
"Det första vi vill är att människor som besöker oss skall börja tänka kritiskt och inte bara anamma vad olika auktoriteter säger (inklusive det som sägs på museet). Detta är grundläggande för all mänsklig samvaro och även grunden för demokratin. I det ingår även respekt för andras åsikter, även om man inte delar dem.

Visst ska man ha respekt för andras åsikter, men Mats försöker här förvilla oss genom att få oss att tro att kunskap erhållen via noggrann och seriös forskning under 150 år kan jämställas med vilken åsikt som helst. Att livet på jorden har utvecklats på jorden via naturligt urval är så nära ett vetenskapligt faktum vi kan komma och handlar därmed inte om något så enkelt som tycke och smak.

Naturligtvis får man lov att tro på vad man vill men man ska inte försöka påskina att det är lika rimligt att tro på kreationism som på evolution.
Om man önskar sympati och förståelse för sin kreationism gör man bäst i att erkänna att man är kreationist mot bättre vetande. Erkänna att man väljer att tro på något som inte har vetenskapligt stöd, erkänna att det däremot finns mycket starka vetenskapliga stöd för evolution, och erkänna att man tror på kreationism helt enkelt bara för att man vill tro på kreationism.

Man skall noga välja de auktoriteter man baserar sin världsbild på. Auktoriteter inom vetenskapen är nog ändå ett klokare val än religiösa auktoriteter med svåröverkomlig motvilja mot en sanning som helt enkelt inte passar dom?

Om man går lite djupare, blir detta även för många en fråga om vad som är meningen med livet. Om man själv inte tror att det finns någon mening med livet så borde man kunna glädjas med de människor som tror det finns en mening med livet och som vill föra fram den åsikten. Det mest ologiska är att predika meningslöshet, samt att med alla medel försöka hindra dem som tror att livet har en mening. Ett sådant beteende är ju i sig meningslöst.

Att förespråka förnuft och ett vetenskapligt synsätt på vår världsbild handlar ju inte om att man vill predika meningslöshet. Det är ju löjligt att påstå något sådant. Om en sanning råkar göra någon lessen eller deprimerad är det lika fullt en sanning. Man måste våga ta till sig fakta, hur mycket det än svider.

Går det någonsin att få dessa kreationister att förstå att det faktiskt går att uppfatta livet som både underbart, fantastiskt, och högst meningsfullt trots att man accepterar tanken på att vi finns till via en kombination av slump och naturligt urval?
Jag hoppas det…..
/Lars Nilsson

Hädelselag behövs ej

Ni läste väl Debattredaktören Mats Olofsson´s kloka ord angående Irlands nyligen antagna hädelselag i VK häromdagen? Om inte, så återger vi den här i sin helhet:

Signerat – Mats Olofsson: Hädelselag behövs ej (22/8)

En hädelselag kan ge vassare satir och en bättre kritik av religionen, menar Tuve Skånberg som är direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Han hoppas på lagen som en symbol på "att det faktiskt finns en gräns hur grovt samhället tillåts bli", att situationen för religiösa minoriteter ska bli lättare, att lagen leder till större "varsamhet i samtalet".
Jag tror han fel. Kritiken och satiren blir varken bättre eller vassare. Risken är snarare att roliga, begåvade filmer som Monthy Pyhtons Life of Brian eller konstutställningar som Ecce Homo aldrig visas. Ett samhällsklimat som begränsar yttrandefriheten är inte bättre, det är i alla avseenden sämre.
Irland har nyligen antagit en hädelselag - trots EU:s avståndstagande från det globala hädelseförbud som främst islamska stater drivit i FN:s generalförsamling.
Men Skånberg vill inte ha det som på Irland, han vill ha en "modernare" lagstiftning. Vad det betyder i praktiken är dock oklart - framförallt om samhällsdebatten inte inordnar sig i lagstiftarens avsikter? Riskerna är påtagliga. I synnerhet som de problem Skånberg säger sig vilja lösa är svåra att se, det är inget problem att vara religiös eller att uttrycka religiösa åsikter i Sverige.
Tanken att lagen, ytterst domstolar, ska hindra vissa att slippa höra åsikter de inte gillar hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Tuve Skånbergs inlägg i hädelselagsdebatten, som Mats Olofsson hänvisade, till finns att läsa på Claphaminstitutets hemsida.

Vad ska jag tro på, tro på, tro på?

Som humanist och skeptiker anser jag att det är viktigt att i så stor utsträckning som möjligt försöka avhålla sig från att hålla något för sant ifall det inte finns rimliga skäl till det. Men detta är inte så lätt alla gånger, för att inte säga näst intill omöjligt, då det ju cirkulerar fullt med rykten, myter, skrönor, halvsanningar, missuppfattningar och så kallade faktoider, om i stort sett allt. Dessa kan ofta vara mycket svåra att veta hur man skall förhålla sig till.

Ligger det t.ex någon sanning i påståendet att mat blir ohälsosam av att värmas i mikrovågsugn? Är det sant att vikingarna åt flugsvamp? Trodde man att jorden var platt på Columus tid? Förekommer det verkligen mystiska försvinnanden i Bermudatriangeln? Funkar akupunktur? Är stenåldersdiet hälsosammare? Har verkligen Michael Jackson återuppstått?

En hemsida som gör sitt yttersta för att hjälpa oss skeptiker med att försöka bena ut sanningshalten i diverse påståenden är Faktoider.nu. En hemsida skriven av Peter Olausson (författare till boken Faktoider) som är fullproppad med intressant information för den vetgirige.
Hittar ni inte det ni är nyfikna på där, så pröva att gå till länksamlingen på hemsidan för Föreningen Vetenskap och Folkbildning.
Dessutom vill jag även rekommendera det Amerikanska radioprogrammet ”The Skeptics Guide to the Universe”, och det Svenska radioprogrammet ”Mytjägarna” som har gått på P1 i sommar.
/Lars Nilsson

Vad Humanister är för. Del III

Vi är för förnuftet som ciceron på vägen mot sanningen! Till skillnad mot fiktion och illusion.

Vi är för vetenskapen som metod att successivt närma sig sanningen. Som metod är den överlägsen alla andra verklighetstolkningar.

Vi är för ett öppet samhälle där kritiskt tänkande hyllas och debatt applåderas, där utvecklingen baseras på ständigt nya rön till skillnad mot stela dogmer och eviga sanningar.

Vi är för obegränsad kunskap om ALLT! Inklusive kunskapsfientliga dogmer.

Vi är för naturliga förklaringar av det till synes gåtfulla.

Starkt manifest

12 Humanister skrev igår ett inlägg på DN debatt som en fortsättning av ”Gud finns nog inte”-kampanjen. I inlägget beskrivs Humanisternas mål och vilka problem som finns idag och jag tycker det var ett mycket bra komplement till den övriga kampanjen.

En mycket intressant produkt av artikeln är de kommentarer och blogginlägg den skapar. Här får man hela skalan från glada hejarop till sådana som ser Humanister som jordens avskum. Ett av de vanligaste yttranden handlar om att de problem som tas upp är marginaliserade i Sverige och att vi borde fokusera på länder där det finns riktiga problem (läs muslimska länder). Jag tycker den argumentationen är rätt dålig då vi finns i Sverige och har bäst inflytande här. Själklart ska vi stödja sekulära rörelser i hela världen, men vi ska ju också se till att problem med religiös eller traditionellt inflytande bekämpas även här i Sverige. Trots att det endast är få som drabbas så kommer dessa angrepp på individen påverka oss andra i olika grad.

Jag kan också skönja en viss rasism i tonen hos vissa kommentarer. Då de mest uppmärksammade övergreppen sker i invandrade kulturer tycks det inte vara så viktigt att skydda dessa individer, trots att de är svenska medborgare, eller medmänniskor. ”Det är deras problem, låt de hålla på bara det inte påverkar mig.” Ett smått bisarrt exempel på denna syn är att 10-15 personer bemödade sig att ringa Brottsoffermyndigheten för att påpeka att de inte ville att staten skulle bevilja ett skadestånd till en ung kvinna som blivit omskuren under hemska omständigheter. Anledningen till vreden berodde troligen på att hennes familj kom från Afrika.

----------

För övrigt blev resultatet i Eu-parlamentet en litet positivt antiklimax, om det nu finns sådana. Den folkliga Alf Svensson lyckades slå ut kreationisten Ella Bohlin. Eller om hon nu var det?

Svenssons syn på jordens tillkommelse är rätt okänd, då det var ett tag sedan han yttrade sig i frågan (2003) och att han då i efterhand justerade de uttalanden som skulle stödja en skapelse utifrån bibelns ord. Trots detta skräms jag mer av Ellas tvivelaktiga uttalanden och bakrund i Livets ord.

Tack Kd-väljare!

/Marcus Törnqvist

Den blomstertid nu kommer

I dessa tider då sommarlovet snart är här bör väl kanske varje blogg som har inslag av religionskritik diskutera kyrkliga skolavslutningar, antar jag. Detta blev ju särskilt motiverat efter debattinlägget från utbildningsminister Jan Björklund och riksdagsledamot Maria Lundqvist-Brömster bägge FP, i VK. I denna artikel gick man till starkt försvar för skolavslutningar i kyrkan och det främsta argumentet verkade vara: ”det är del av vårt svenska kulturarv”.

Bara för att någon sedvänja har blivit till en tradition i ett samhälle behöver det ju inte nödvändigtvis vara viktigt att bevara den. Ett sunt samhälle behåller bra och viktiga traditioner samtidigt som det klarar av att osentimentalt avveckla traditioner som i dagens ljus ter sig onödiga, konstiga eller stötande. Man behåller bra traditioner, gör sig av med dåliga, uppfinner kanske nya…Man utvecklas som samhälle helt enkelt.

Det är ju trots allt så att kyrkan faktiskt inte är en neutral samlingslokal och inte bara människor som härstammar från andra kulturer kan se denna ideologiskt vinklade samlingsplats som stötande. Dessutom är det väl ändå så att detta, så kallade, kulturarv endast sträcker sig ca 50-60 år tillbaka i tiden?
Spana även in vad Humanistbloggen skriver med anledning av denna debattartikel.
/Lars Nilsson

Gud finns nog inte

Nu drar Humanisternas annonskampanj till förmån för det sekulära samhället igång! Kampanjens slogan är ”Gud finns nog inte” och är inspirerad av den brittiska ”Atheist Bus Campaign.

Målen med den svenska kampanjen är flera:

• Skapa kännedom om Humanisterna.


• Skapa insikt om att religion påverkar vår vardag och vårtsamhälle mer än vi tror, även för oss icke-religiösa.


• Förmedla insikten att etiska och existentiella frågor är alldeles för viktiga för att bara lämnas åt de religiösa.


• Förmedla insikten att det är väldigt ojämna odds, där religiösa organisationer ständigt får tolkningsföreträde och ekonomiskt stöd från staten, medan den Humanistiska livsåskådningen marginaliseras, till och med i det sekulära Sverige.


• Uppmana enskilda att hjälpa oss jämna ut oddsen genom att stödja Humanisterna med medlemskap och/eller donera pengar till Humanisternas verksamhet.
  

Det blir utomhusannonser, dagspress, egen affischering och flyers, vid sidan om olika aktiviteter på Internet, bland annat en särskild kampanjsida. Vi ser fram emot den debatt om kampanjen som troligen kommer att följa i medierna.

Det kristna föräldraskapet

Vare sig man är kommunist, moderat, kristen, muslim eller ateist har man ett stort ansvar som förälder att försöka ge en nyanserad verklighetsbeskrivning till sina barn. Självklart är det omöjligt att undvika att ens barn påverkas av den miljö dom växer upp i, och inte heller önskvärt att detta helt och hållet skall försöka undvikas. Som förälder kan det ju inte vara rimligt att man ständigt måste var en fullständigt neutral person, helt utan egna åsikter. Som förälder måste man ju självklart få lov att berätta för sina barn vilken ideologi eller livsåskådning man själv har.
Men samtidigt är det viktigt att man är noga med att ge barn verktyg för kritiskt tänkande så att dom sedan, när dom själva är mogna, själva kan bestämma vad dom ser som rimlig att hålla för sant och inte. Därför var det med stort intresse som jag tittade in på sajten Kristenforalder.com - En hemsida för och av kristna föräldrar. Redan på förstasidan stöter man på problem. Så här beskriver nämligen sajten sig själv:

"Kristenforalder.com är en sajt där du kan få inspiration till det kristna föräldraskapet. Här kan du läsa veckans andakt för ditt eller dina barn, hitta fina böner för både barn och föräldrar, läsa berättelser ur livet, läsa artiklar och hitta tips och inspiration till det kristna föräldraskapet."

Problemet här, som jag ser det, är att det är fel att inbilla barn att något så osannolikt som bön verkligen fungerar.
Om vuxna människor, efter noga övervägande, känner att dom trivs med att tro på att bön fungerar så är det helt OK för mig, så länge dom inte gör sanningsanspråk på att det verkligen fungerar. Både vetenskapen, och väldigt många vanliga människor, förhåller sig ju ytterst tveksamma till sanningshalten i att man kan få någon slags direktkommunikation med ett högre övernaturligt väsen genom att knäppa sina händer. Eller att man ibland kan få sina önskningar uppfyllda i fall man knäpper sina händer och uttalar denna önskning.

Därför tycker jag att kristna bör förhålla sig ödmjuka inför att detta faktiskt kan vara nonsens och berätta detta för sina barn, och inte inbilla dom att bön verkligen fungerar. Jag anser att kristna föräldrar här skall lämna sina barn i fred och undvika att be tillsammans med sina barn. Detta får den vuxne göra i avskildhet. I sin iver över att se sig som den enda representanten för en god och sann världsbild är kristna ofta slaviga med sanningen och glömmer då bort att deras verklighetsuppfattning faktiskt kan vara fel. Detta får man inte slarva med när man uppfostrar barn.
/Lars Nilsson

Klarsynt debattinlägg angående friskolor

Det är upplyftande att se att diskussionen om religiösa friskolor hålls igång på andra håll än från Humanisterna. I onsdagens DN har fyra centerpolitiker skrivit ett mycket klarsynt debattinlägg med fokus på problemet med religiösa friskolor. Deras argumentation innehåller mycket av det Humanisterna har framfört och citatet nedan är enligt mig det mest centrala:

”Vi menar att det är barnen som skall kunna lita på att de skyddas från religiös indoktrinering i första hand och skall kunna åtnjuta den självklara rätten att, som motvikt till familjens traditioner, få inblick i alternativa livsåskådningar, för att sedan kunna välja för egen del som vuxna.”

Detta inlägg tillsammans med indikationer från regeringen att säkra skolorna från indoktrinering av ideologier eller religioner är glädjande nyheter. Jag hoppas fortsatt diskussion och att detta leder till att framtidens skolor inte tillåts skärma in barnen i trånga föreställningsvärldar.

Marcus Törnqvist

Vad Humanister är för. Del II

Här är ytterligare företeelser som de flesta Humanister är för.
Fortfarande är dessa “lånade” av lokalföreningen Humanisterna Väst’s blogg.

Vi är för empati och medkänsla. Omtanke om allt liv!

Vi är för grundläggande materiellt välstånd överallt på jorden.

Vi är för de mänskliga rättigheterna; allas lika värde och anständiga relationer människor emellan! Artikel 1: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Vi är för den etik och politik som leder till mänsklig lycka och välfärd.

Vi är för civiläktenskap som bör omfatta alla oavsett kön.

Vi är för fria aborter inom ramen för svensk lagstiftning och kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.

Vi är för organdonation; gör mot andra …

Vi är för allas rätt att tro på precis vad som helst! Så länge det inte går ut över någon annan.

Vi är för varje individs rätt att själv ta ansvar för och skapa mening i sitt liv.

Vi är för allas rätt att formulera sin egen livsåskådning.

Vi är för våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter samt ratificerade konventioner.

Vi är för individens rätt att själv bestämma över sitt eget liv inklusive döden.

Vad Humanister är för

Efter två blogginlägg där religionen och religiösa föreställningar uteslutande har kritiserats, känner jag att det är lämpligt att påminna om några, av många, företeelser som Humanister istället är för. De som jag presenterar här har jag “lånat“ från lokalföreningen Humanisterna Väst’s blogg.

Vi är för öppen debatt som grund för konfliktlösning och demokrati.

Vi är för profana ceremonier för att markera övergångar i livet.

Vi är för demokrati – ”den hittills bästa formen tills vi hittar en bättre” – som erbjuder alla en ansvarsfull frihet och individens ”befrielse”!

Vi är för det sekulära samhället där stat och religion är skilda åt; den enda ordningen som kan garantera sann religionsfrihet och verklig mångfald.

Vi är för politiska beslut som baseras på den bästa möjliga bedömningen av dess konsekvenser.

Vi är för livet före döden! det vill säga allt det fantastiska vi faktiskt känner till om människans förutsättningar att leva här och nu!

Vi är för ofiltrerade upplevelser av naturens prakt och hemligheter.

Vi är för andliga, eller om du så vill, sinnliga upplevelser! Av t ex naturen, konst och kultur.

Vi är för konstnärliga och andra försök till tolkning av livserfarenheter.

Vi är för det enda men sagolika liv som är oss givet! Alla är vi resultatet av slump, arv och miljö.

Vi är för den verklighet vi upplever med våra sinnen; basen för forskning och samhällsbygge.

Fotboll och Gud ?

Läste ni Guifaren i Lördags? Den delades ut som en bilaga till VK, så jag antar att många i Umeå regionen har fått den i sin hand. Guifaren fungerar som medlemstidning för fotboll/innebandy/handbolls klubben GUIF. Mycket trevligt fanns att läsa om GUIFs verksamhet i denna tidning, men ett helsidesreportage om Carlskyrkan och dess verksamhet i denna tidning gjorde mig milt sagt förvånad. Med anledning av det reportaget skrev jag nedanstående brev till GUIFs kansli och dess ordförande:

Hej GUIF!
Att en idrottsförening förhåller sig neutral i förhållande till religion trodde jag var en självklarhet i vårt sekulära samhälle. Dessutom tror jag att många håller med mig om att detta är av särskilt stor vikt när verksamheten framförallt riktar sig till barn och ungdomar.
Därför var det med särskilt stor förvåning som jag i GUIFs medlemstidning GUIFaren #3 2009 såg att det var ett reportage om Carlskyrkans verksamhet och dess präst Mats Bohman. I detta reportage var vurmandet för kyrkan ”mitt i GUIF byn” och den så kallade kristna värdegrunden mycket tydlig.
Varför har ni egentligen ett reportage om en kristen kyrkas verksamhet i GUIFs medlemstidning? Är det inte lämpligare att ni i denna tidning fokuserar på GUIFs egen verksamhet, eller finns det kanske krafter inom GUIF-ledningen som anser att GUIFs policy innefattar den kristna värdegrunden? Möjligtvis förstår ni kanske bara inte allvaret i att blanda ihop barn- och ungdomsidrott med något som kan tolkas som religiösa ställningstaganden? Själv är jag noga med att ta religion på allvar och det tycker jag att ni också skall göra.
Nog måste ni väl ändå förstå att det finns många fler än jag som förhåller sig starkt kritisk till många företeelser inom kristendomen, och till mycket av det som den kristna kyrkan representerar. Och ni vill väl ändå vara en förening där alla ska känna sig bekväma med sitt medlemskap?
Vänliga Hälsningar,
Lars Nilsson

Darwin och Gud-Tisdag 12 Maj

Den kristna studentorganisationen Credo arrangerar återigen ett evenemang som är öppet för alla, och som kan vara av intresse för en Humanist att lyssna på. Denna gång är det ett seminarium med rubriken ”Darwin och Gud”. Seminariehållare är Stig Olsson, Fil. Dr i växtpatologi, forskare vid SLU i Uppsala och, om jag förstått saken rätt, en kristen vetenskapsman som accepterar evolutionsteorin i stort. Han skall beröra frågor kring vetenskap, teologi och människosyn, t.ex.
- Vilken typ av frågor besvaras resp. besvaras inte av evolutionsteorin?
- Vetenskap vs religion?
- Ateism, deism, teism och livets plats i vetenskapens universum.

Sal S305, Samhällsvetarhuset, Tisdag 12 maj, 19.00

Kreationister på Noliamässan i sommar.

Här i Umeå finns ett Kreationistmuseum som heter ” Den Förhistoriska Världen”. Detta museum drivs av Mats Molén, en av Sveriges mer kända och aktiva kreationister. Jag har själv relativt nyligen besökt detta museum och förutom en hyfsat fin samling fossiler (vad jag kan bedöma) så var detta besök en ledsam och obehaglig uppvisning i hur starkt behovet av att sprida vetenskapsförakt kan bli hos vissa grupperingar när sanningen inte tilltalar dom. Värst är nog att se att detta museum försöker vända sig till barn och ungdomar med sin pseudovetenskapliga och föraktfulla argumentation, och ett flertal barnteckningar på en vägg vittnar om att de i viss utsträckning har lyckats med att få dit denna sårbara målgrupp.
Än så länge är detta ett litet och ganska oansenligt museum men vid mitt besök förstod jag att det planeras en utbyggnad inom en snar framtid.

Dessutom är det så att ”Den Förhistoriska Världen” även i år har för avsikt att närvara på Noliamässan den 1-9 Augusti i år, såsom dom redan har gjort både år 2005 och 2007. Noliamässan är idag Sveriges största årliga besöksmässa som lockar 125 000 besökare. Här skall dessa kreationister ha en monter riktad framför allt till barn och ungdomar i Noliamässans, så kallade, Ungdomsland. Det finns all anledning för oss Humanister att hålla ögonen på dessa förvillare, så planera gärna in ett besök på Noliamässan i sommar.
/Lars Nilsson

Humanister och Religionskritik

Hade ett samtal med en journalist som arbetade för teveprogrammet Existens, ett livsåskådningsprogram som belyser och granskar religioner och religionens roll i samhället. Vi samtalade om förhållandet mellan barn och religion, och hur eller om, religiösa föräldrar bör föra över sin tro på sina barn.
Efter vårat samtal sa han något i stil med: Du hade ju ganska balanserade åsikter, inte alls som de flesta Humanister som ju ofta vill förbjuda religion och även föräldrars rätt att ta sina barn till kyrkan! Jag blev förvånad och lite upprörd över att en journalist på detta program kunde ha denna fördomsfulla åsikt om Humanister. Så jag försökte påpeka detta genom att svara att jag tror inte att det finns många Humanister som vill förbjuda religion, och att jag i alla fall inte hade träffat på någon Humanist som har hävdat detta.

Att denna svartmålande och felaktiga bild av den typiske Humanisten är spridd även till en journalist, vars jobb är att vara en objektiv granskare av skilda livsåskådningar, är mycket tråkigt tycker jag. Denna bild av den ensidigt religionshatande Humanisten verkar tyvärr finnas hos många, även icke religiösa, människor. Men när en organisation som Humanisterna påtar sig ansvaret att kritisera religiösa företeelser och avkräva rationella argument istället för pseudo-dito verkar denna demonisering följa som ett brev på posten.

I ett samhälle skall alla åsikter, organisationer och företeelser vara tillåtna att kritisera och granska. Och när någon gör sanningsanspråk på något så löst underbyggt som sin religiösa tro är det ju viktigt att argumenten granskas. Men detta med att kritisera religiösa verkar ofta bli för magstarkt även för vissa icke-religiösa av någon anledning. Någon slags ” dom är ju så snälla och goda männinskor som bara vill tro på Gud, så låt dom hålla på och var inte elaka med dom” effekt får jag ibland intrycket att det är frågan om.

Vad både troende och dessa religionskritikskritiska (vilket ord va!) icke-troende måste förstå är att religonskritik inte handlar om att man vill förbjuda religion. Inte heller menar en Humanist att gudstro omedelbart bör avskaffas bara för att man vill debattera sanningshalten i påståendet om hans existens. Själva gudstron i sig, är ju inte problemet, även om en ateist såklart är intresserad av varför man som troende tror på Gud.
Det är ju när individuella, religiösa, vanföreställningar medför att man ger kvinnor ett lägre värde, ser ner på homosexuella, påtvingar sina barn sin tro, och i övrigt inte respekterar mänskliga rättigheter, eller när troende inte accepterar vetenskapen som en källa till kunskap i fall det strider mot deras heliga skrift, som det finns anledning att kritisera religionen. De kloka och goda troende, som klarar av att hålla sig ifrån ovanstående, och liknande företeelser, finns det ju ingen större anledning att attackera, kritisera, eller förbjuda.

Detta är även något som vi Humanister måste försöka var tydliga med i samhälls debatten och i samtal med vänner, och där vi har ett viktigt ansvar, tycker jag. Att vi Humanister försöker vara tydliga när vi i olika sammanhang kritiserar religion att det just är individuella företeelser och inte hela religionen eller alla religiösa som vi kritiserar eller fördömer.
/Lars Nilsson

Mingelträff Tisdagen den 5:e Maj

Välkomna till vårens sista Mingelträff på restaurang Shanghai nedanför lasarettsbacken. Vi ses klockan 19.00 som vanligt.

Vi har ingen inbjuden inledare, utan räknar med att diskussionen blir lika livfull som sist. Då berättade Birgitta Wallin om ceremonier som hon arbetat med. Vi beslöt att försöka ordna en tur till dom olika begravningslokaler som är konfessionslösa i Umeå (kan man säga så?). Det är taget en del kontakter om detta. Dessutom pratade vi på förra mötet en hel del om vad som diskuterades på Humanist Kongressen.
Vi hade så mycket att prata om så att vi inte hann med någon diskussion om etik, så på Tisdag kanske vi försöker att återknyta till detta.

Några brännbara frågor:
- kärnkraftens etiska aspekter
- könsstympning av småpojkar/spädbarn
- aktiv dödshjälp för person som önskar det
- djurhållningen för matproduktion

Väl mött på tisdag.

Lycka och Lyckoforskning

Ordet ”Lycklig” är sannerligen ett vackert och ett otroligt positivt ord. Bara att sitta och repetera ordet för mig själv kan göra mig lite lyckligare än vad jag var innan.
Att leta lyckan, eller att ha drivkraften att vilja försöka vara så lycklig som möjligt i sitt liv, är väl något som finns i alla människor. Inte minst hos en Humanist, som inte har några förväntningar på ett paradisiskt liv efter detta, är det ofta viktigt att försöka sträva efter att leva sitt enda liv så lyckligt som möjligt.

Men vilket är egentligen den bästa livsstrategin för att leva sitt liv så lyckligt som möjligt, utan på bekostnad av andras? Och hur formar man ett samhälle så att maximalt antal medborgare kan uppleva sina liv som lyckliga?

Mycket intressant forskning kring detta pågår och nu senast i Umeå har lyckoforskarna Filip Fors, doktorand i sociologi, och filosofidoktoranden Jesper Östman varit aktuella med en artikel i VK (som jag inte har en länk till tyvärr) och en i Vertex. Här säger Filip Fors bland annat:
-Att känna att det man gör i livet är värdefullt och meningsfullt har en enormt stark effekt på lyckan. Mycket starkare än faktorer som vänner, inkomst och partner.

M.a.o: Engagera dig i Humanismen och Humanisterna och bli lycklig :-)

Information, och möjlighet att mäta din egen lycka, finns på www.lyckoprojektet.com. Umeå universitet ger även kursen ”Lycka och elände”, som omfattar 7,5 hp och Filip Fors och Jesper Östman håller även i en studiecirkel kring lycka.
Mer information om lyckoforskning och möjligheten att engagera sig för ett lyckligare samhälle finns hos föreningen Charity International. Denna politiskt och religiöst obundna välgörenhetsorganisation är den första och enda utilitaristiska organisationen i världen. Utilitarismen är en moralteori som går ut på att skapa en så lycklig värld som möjligt. Denna moralteori kan läsa mer om på Charitys hemsida samt här.
/Lars Nilsson

Tankar efter ett Aprilskämt

Aprilskämtet från Humanisterna i år om att vi nu skall välja en ny väg var kul och välskrivet tycker jag. Även om det snabbt blev ganska uppenbart att det rörde sig just om ett Aprilskämt, fick ändå början av brevet mig att haja till:
“som förnufts–människor är vi skyldiga att vara lyhörda för modern filosofisk forskning. Även om mycket fortfarande talar för att Gud inte existerar, så finns det ändå förnuftiga skäl som talar för Guds existens. Nu när det har det presenterats ett logiskt/logaritmiskt gudsbevis på den internatio–nella matematikerkongressen i Washington, då får vi böja oss för det.”
Vill du läsa hela Aprilskämtet klicka här.

För det är ju ändå så att Ifall Gud existerar kommer det, förr eller senare, att komma just ett sådant här pressmeddelande från Humanisterna. Vad jag vet, finns inte någon Humanist som inte har inställningen att dom skulle acceptera Guds existens ifall det kom övertygande bevis för detta. Att en humanist är ateist grundar sig ju uteslutande på brist på bevis och är en ren sannolikhetsbedömning. Det är ju t.ex inte en fråga om att inte behöva eller att inte vilja tro på Gud, som jag nyligen hörde från en kristen ungdomsledare. Denna ungdomsledare trodde på allvar att många var ateister för att på så sätt slippa behöva ta ansvar för sina handlingar, och att man därför gjorde allt man kunde för att aktivt slå ifrån sig sin ständigt pockande Gudstro!

Det är inte allt omöjligt att det finns ateister som helt enkelt bara inte “vill” tro på Gud eller där Gudsbegreppet bara är meningslöst, och inte är särskilt intresserad i själva sanningsaspekten. Men en person som definierar sig som Humanist är ateist i huvudsak, eller kanske till och med uteslutande, av rationella skäl, vill jag mena.

Men hur lätt skulle det vara för en Humanist att börja tro på Gud, hur starka bevis skulle en Humanist kräva för att Aprilskämtet skulle bli sanning?
Att kritiskt och intresserat granska nya fakta och sedan vara beredd att ändra sin åsikt eller inställning även i en väldigt omhuldad fråga är fundamental inom humanismen. Som humanist aktar man sig dessutom väldigt noga för att definiera något som absolut sant. Men samtidigt är det ju så att man kan bli mer eller mindre fast-cementerad i olika åsikter beroende sin personlighet, sina erfarenheter och sina kunskaper i ett specifikt ämne. Det är t.ex. inte helt omöjligt att jag skulle kräva mer bevis för Gud existens än vissa andra, och jag skulle definitivt inte nöja mig med bara ett matematiskt.

För det är ju så att, efter det att man av rationella skäl inser att det är osannolikt att Gud finns, så börjar man ju sedan att definiera en livsåskådning utifrån denna premiss. Inser man då, som en Humanist har gjort, att detta är en mycket mera positiv och livsbejakande livsåskådning än en kristen livsåskådning, så är det nog kanske svårt att överge sin ateism även om bevisen för Guds existens började hopa sig.

Så exakt när, eller snarare vilken grad av bevis som skulle krävas, för att Humanisterna skulle skicka ut ett sådant brev på riktigt är jag långt ifrån säker på. För en del kristna är det ju fortfarande svårt att t.ex ta till sig faktumet att livet på jorden har utvecklats via evolution. Trots att de första bevisen lades fram för 150 år sedan och trots att det därefter blivit vetenskapligt bevisat på många olika nivåer och närmast kan beskrivas som en naturlag.
Så kanske det för en riktigt inbiten ateist skulle krävas en liknande tidsrymd för att ändra sin ståndpunkt, vad vet jag ;)
/Lars Nilsson

Universitetsbiblioteket firar Charles Darwin

Universitetsbiblioteket firar Charles Darwins 200 årsjubileum med en utställning.
Ingen kan ha missat att det är i år 200 år sedan Darwin föddes, och dessutom 150 år sedan hans berömda verk On the Origin of Species utkom. UB vill fira detta genom en utställning som låter besökaren ta del dels av Darwins teorier i bokform och dels det inflytande hans teorier fått på vetenskapen. Utställningen presenterar hans verk, tidskriftsartiklar och självklart den ännu pågående debatten mellan naturvetenskapen och kreationister.

Invigning av utställningen: Onsdag 1 april klockan 10 med Överbibliotekarie Kjell Jonsson. Föredrag av Christer Nordlund, docent i Idehistoria.
Tid och plats: 2009-04-01 10.00 tom 2009-04-13 16.00
Lokal: Universitetsbiblioteket, Utställningsytan

Evenemangstips-7:e April

Den kristna studentorganisationen Credo, som är mycket aktiva på Campus, tänker visa en inspelad livsåskådningsdebatt på storbildsskärm den 7:e April.

Detta är en debatt om Guds existens mellan William Craig, kristen filosof och apologet, och Christopher Hitchens, känd ateistisk författare, journalist och debattör som bl. a. skrivit boken "God is not great- How Religion Poisons Everything". Den riktiga, livedebatten, hålls den 4 April i Los Angeles, USA och alla 4000 biljetterna är tydligen utsålda!

Debatten visas på Universitetet i Rotundan, Hörsal D den 7:e April kl 19:00.

Mingelkväll den 2:a April

ETIK
På nästa Mingelkvälle, Torsdagen den 2 April kl. 19:00, föreslår vi att vi diskuterar etik.

/ur ide´- och handlingsprogrammet innan årsmötet 2008/.
Man talar om humaniströrelsens tre ben eller linjer:
- livsåskådning, etik och moral
- religionskritiken / rationalismen
- ceremonilinjen, för icke-religiösa ceremonier

Ett gott humanistiskt liv präglas av en etik som bygger på
- att varje individ tar ansvar för att skapa mening i sitt eget liv
- insikten om den goda kraften i vänskap, kärlek och erotik
- medkänsla och engagemang för andras behov och intressen
- samtalets betydelse för att lösa etiska konflikter
- individens ansvar inför resten av mänskligheten och kommande
generationer
- ett öppet förhållningssätt som inbegriper kritiskt tänkande och ständig
omprövning
- jämställdhet mellan könen och lika villkor för sexuella minoriteter
- jämlikhet mellan olika grupper i samhället baserat på ömsesidig respekt
- erkännandet av betydelsen av kulturella uttrycksformer som t.ex.
litteratur, konst och musik.

/ur nya idéprogrammet fr o m 2008/
- Humanismen bedömer etik och politik utifrån deras följder för mänsklig
lycka och välfärd.
- Centrala värden i humanistisk etik är respekt för individens integritet,
frihet och jämställdhet liksom hävdande av principerna bakom demokratin,
rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

Några brännbara frågor:
- Kärnkraftens etiska aspekter
- Könsstympning av småpojkar/spädbarn
- Aktiv dödshjälp för person som önskar det
- Djurhållningen för matproduktion

Några Nya Budord

Richard Dawkins gav i sin bok “Illusionen om Gud” ett exempel på hur en lista på nya, alternativa budord skulle kunna se ut. Dessa är i så bra humanistisk anda att jag vill gärna återge dom här.

Dessa alternativa budord är avsevärt mer moraliskt relevanta och livsbejakande än Tio Guds Bud. Dessutom så har de den stora fördelen att ingen påstår att de är konstruerade av någon högre makt och att ingen av punkterna avkräver respekt eller tilltro till någon Gud. Därför kan vem som helst, oberoende av tro eller livsåskådning, ta till sig dom.

Dessa budord är konstruerade av människan, för människors bästa.

Några nya budord.

1. Gör inte mot andra det du inte skulle vilja att andra gjorde mot dig.

2. Försök i alla sammanhang att inte vålla skada.

3. Behandla dina medmänniskor, dina levande medvarelser och världen i allmänhet med kärlek, ärlighet, trohet och aktning.

4. Blunda inte för det onda och undvik inte att skipa rättvisa, men var alltid redo att förlåta fritt erkända och ärligt ångrade överträdelser.

5. Lev livet med en känsla av glädje och förundran.

6. Försök alltid att lära dig något nytt.

7. Pröva allting. Kontrollera alltid dina idéer mot fakta och var beredd att förkasta också en omhuldad trosuppfattning om den inte stämmer med dem.

8. Censurera aldrig någon och avskärma dig aldrig från andra åsikter. Respektera alltid andras rätt att inte tycka som du.

9. Bilda dig självständigt åsikter på grundval av ditt eget förnuft och dina egna erfarenheter. Låt dig inte blint ledas av andra.

10. Ifrågasätt allting.


/ Lars Nilsson

Vad vill en Humanist?

För ett tag sedan fick jag frågan: Vad vill ni humanister egentligen?
Personen som ställde denna fråga var troende och vidareutvecklade frågan
genom att säga: Vill ni att alla människor skall bli som ni, att alla
skall bli ateister?

Ja vad vill en Humanist? Rent samhällsideologiskt är det ju relativt
enkelt att svara på denna fråga. En humanist vill se ett samhälle som
baseras på sekularism, ett samhälle som drar en tydlig gräns mellan stat och kyrka. En Humanist vill samtidigt se ett samhälle som, i så stor utsträckning som möjligt, fattar beslut efter kunskap som är baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet och inte på myter, önsketänkande eller pseudovetenskap.

Men livsåskådningsmässigt då? Vad vill en Humanist där?
Jag har varken någon förhoppning eller en önskan om att alla i framtiden ska bli ateister eller att alla religioner ska försvinna. Rik variation på åsikter, ideologier och livsåskådningar är både viktigt och hälsosamt för ett samhälle, tror jag. Bara man klarar av att föra en förnuftsbaserad dialog mellan varandra, och så länge man respekterar mänskliga rättigheter och varandras olikheter. Dessutom tror jag att det alltid kommer att finnas människor som föredrar, och lockas mer av, övernaturligheter än av verkligheten.

Vad jag som Humanist däremot vill är att Humanismen som livsåskådning blir en mycket tydligare integrerad del i samhället än vad den är i dag. Att Humanismen som livsåskådning finns närvarande i samhället som ett tydligt och självklart alternativ då en människa får existentiella funderingar och andliga behov. Religionens dominans, och faktiskt nästan monopol, på existentiell reflektion är något som jag hoppas skall försvinna.

Den dominans som religioner har haft genom tiderna tror jag har gjort många människor starkt präglade på att andliga behov och existentiella frågeställningar skall hanteras just via religioner. Jag inbillar mig att då en människa får andliga behov, så har många fått för sig att det förväntas av en att man skall vända sig just till religionen. Att det är där man finner svaren. Att det är där man finner tröst. Eller man söker sig till religionen för att man inte vet, eller inte kan föreställa sig, att det finns andra sätt att hantera sin andlighet på. Denna sammanblandning mellan religiositet och andlighet tror jag är vanlig, och kanske kan avhjälpas ifall Humanismen som livsåskådning blir mer synliggjord.

Jag vill att vi ska få ett samhälle där Humanistiska samlingslokaler blir minst lika vanliga som kyrkor. Ett samhälle där människor som inte tror på Gudar, erbjuds samlingslokaler där man kan träffas och diskutera livets svåra stunder, livets glädjeämnen, döden, samt det fantastiska i att vara vid liv, utan inslag av tro på övernaturliga krafter. Samlingsplatser där man kan stötta varandra, skapa samhörighet inom ett bostadsområde, utan behöva samtala med, eller om, en påhittad Gud. Bara det goda samtalet, människor emellan. Det är vad jag vill…..bland annat…..

/Lars Nilsson

Nu startar Umeåhumanisternas blogg!

Nu drar vi i gång med bloggen som ska fungera som plattform för informationsspridning, aktiv debatt och personliga reflektioner för medlemmar i Humanisterna i Umeå samt övriga intresserade.