Tankar efter ett Aprilskämt

Aprilskämtet från Humanisterna i år om att vi nu skall välja en ny väg var kul och välskrivet tycker jag. Även om det snabbt blev ganska uppenbart att det rörde sig just om ett Aprilskämt, fick ändå början av brevet mig att haja till:
“som förnufts–människor är vi skyldiga att vara lyhörda för modern filosofisk forskning. Även om mycket fortfarande talar för att Gud inte existerar, så finns det ändå förnuftiga skäl som talar för Guds existens. Nu när det har det presenterats ett logiskt/logaritmiskt gudsbevis på den internatio–nella matematikerkongressen i Washington, då får vi böja oss för det.”
Vill du läsa hela Aprilskämtet klicka här.

För det är ju ändå så att Ifall Gud existerar kommer det, förr eller senare, att komma just ett sådant här pressmeddelande från Humanisterna. Vad jag vet, finns inte någon Humanist som inte har inställningen att dom skulle acceptera Guds existens ifall det kom övertygande bevis för detta. Att en humanist är ateist grundar sig ju uteslutande på brist på bevis och är en ren sannolikhetsbedömning. Det är ju t.ex inte en fråga om att inte behöva eller att inte vilja tro på Gud, som jag nyligen hörde från en kristen ungdomsledare. Denna ungdomsledare trodde på allvar att många var ateister för att på så sätt slippa behöva ta ansvar för sina handlingar, och att man därför gjorde allt man kunde för att aktivt slå ifrån sig sin ständigt pockande Gudstro!

Det är inte allt omöjligt att det finns ateister som helt enkelt bara inte “vill” tro på Gud eller där Gudsbegreppet bara är meningslöst, och inte är särskilt intresserad i själva sanningsaspekten. Men en person som definierar sig som Humanist är ateist i huvudsak, eller kanske till och med uteslutande, av rationella skäl, vill jag mena.

Men hur lätt skulle det vara för en Humanist att börja tro på Gud, hur starka bevis skulle en Humanist kräva för att Aprilskämtet skulle bli sanning?
Att kritiskt och intresserat granska nya fakta och sedan vara beredd att ändra sin åsikt eller inställning även i en väldigt omhuldad fråga är fundamental inom humanismen. Som humanist aktar man sig dessutom väldigt noga för att definiera något som absolut sant. Men samtidigt är det ju så att man kan bli mer eller mindre fast-cementerad i olika åsikter beroende sin personlighet, sina erfarenheter och sina kunskaper i ett specifikt ämne. Det är t.ex. inte helt omöjligt att jag skulle kräva mer bevis för Gud existens än vissa andra, och jag skulle definitivt inte nöja mig med bara ett matematiskt.

För det är ju så att, efter det att man av rationella skäl inser att det är osannolikt att Gud finns, så börjar man ju sedan att definiera en livsåskådning utifrån denna premiss. Inser man då, som en Humanist har gjort, att detta är en mycket mera positiv och livsbejakande livsåskådning än en kristen livsåskådning, så är det nog kanske svårt att överge sin ateism även om bevisen för Guds existens började hopa sig.

Så exakt när, eller snarare vilken grad av bevis som skulle krävas, för att Humanisterna skulle skicka ut ett sådant brev på riktigt är jag långt ifrån säker på. För en del kristna är det ju fortfarande svårt att t.ex ta till sig faktumet att livet på jorden har utvecklats via evolution. Trots att de första bevisen lades fram för 150 år sedan och trots att det därefter blivit vetenskapligt bevisat på många olika nivåer och närmast kan beskrivas som en naturlag.
Så kanske det för en riktigt inbiten ateist skulle krävas en liknande tidsrymd för att ändra sin ståndpunkt, vad vet jag ;)
/Lars Nilsson