tisdag 29 december 2009

Debattartikel i VK

Idag var det en debattartikel i VK signerad Camilla Grepe, frilansskribent, debattör och bloggare om religionsfrågor. Hon tog upp det svårdefinierade begreppen "icke-konfessionell utbildning" samt "etik baserad på kristen tradition", som båda nämns i den nya skollagen.
Avslutningen är en pärla:
Att i lagförslag hänvisa till kristen tradition, torde heller inte höra till vanligheten i ett land utan statskyrka. Har vi fler lagar av det här slaget, eller är skollagen unik? Varför i så fall? Och vad syftar man på med kristen etik? Både bergspredikan, det dubbla kärleksbudet och tio Guds bud är delar av denna etik. Men redan första budordet står i konflikt med grundlagens RF 2:2.
Med undantag för självklarheter om att inte mörda och stjäla, blir det bara värre ju längre man läser. För här handlar det om religiösa moralregler med tveksam relevans för svenska skolgårdar och klassrum.
Sedan kan man ju fundera på om det är så smart att i lagens förarbeten hänvisa till en förordning från statskyrkoeran, som i sin tur refererar till lagar huggna i sten för 3 000 år sedan? Sharialagar kan framstå som nutida i jämförelse.

Lagens syfte förefaller underförstått vara att fostra eleverna i en kristen tradition. Den ställer också ett indirekt krav på förtrogenhet med denna specifika religion för att rätt kunna förstå skolans värdegrund. Detta är en förolämpning mot såväl icke-kristna invandrare som sekulära svenskar.
Vi förväntas tillägna oss idéerna i en religiös etik, för att kunna leva upp till de allmängiltiga krav som skolan rätteligen ska kunna ställa. Om man vill att eleverna ska fostras till "rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande" så kan man förslagsvis skriva just det, och inget annat. De allra flesta torde ändå förstå vad som avses. Dumma är vi inte, även om vi valt att bli hedningar igen.

söndag 20 december 2009

Barn och dödskulten

Var bara lite sugen på att återknyta till senaste numret av Spira som hade ett avsnitt om barn och andlighet och där jag fick vara med på ett hörn.

På samma uppslag, i pappers-kopian, där jag var med, fanns även ett reportage om Prästen Kristoffer Hedman. Våra två olika synsätt ställdes mot varandra genom att bägge artiklarna gavs den gemensamma introduktionen:
Möt två Pappor som båda gått i Söndagsskola. En av dom tycker inte barn ska be, den andre vill lyfta barnens böner. Båda vill vara lyhörda för barnen.

Ja, vår syn på om huruvida barn skall be och utföra andra religiösa riter skiljer sig verkligen markant åt. Som framkom i artikeln om mig är jag kritisk till att låta barn utföra vissa religiösa riter, såsom bön. Om barn och bön har jag ju dessutom skrivit tidigare på denna blogg. Prästen Kristoffer Hedman, däremot, vill med hjälp av begripliga böner och andra riter göra så att barnen känner delaktighet i gudstjänster och andakter. I bildtexten (som tyvärr inte finns med i närversionen) säger han dessutom:
-Ett exempel på att även barnen är medräknade idag är nattvarden där de inte deltog förr. Nu tar vi den på samma villkor och det är inte ovanligt att barnen vill gå först.

Att barn aktivt ska delta i en nattvard förhåller jag mig kritiskt till och vill nog t.o.m. gå så långt som att hävda att barn borde få slippa att överhuvudtaget bevittna detta. Om man ska ta kristendomen och dess olika riter på allvar är ju faktiskt nattvarden en av de mer obehagliga riterna kring dödskulten av Jesusmyten som vi har kvar.

Även om man är djupt troende tycker jag inte att man borde se det som självklart att ett barn tycker att det är trevligt att se sina föräldrar och andra vuxna, på stort allvar, leka att de äter en död människas kropp och dricker hans blod. Kan Kristoffer Hedman föreställa sig vad som kanske kan röra sig i ett barns huvud då det får se detta?

Om vuxna människor tycker att det känns meningsfullt att utföra denna absurda rit skall man göra det i avskildhet och inte framför barn. Det är min uppfattning.

/Lars Nilsson

fredag 11 december 2009

Humanist i Spira

Det senaste numret av Svenska Kyrkans gratistidning, Spira, har väl kanske dimpt ner i allas våra brevlådor vid det här laget. Detta nummer hade ett flertal reportage som handlade om andlighet och barn, ur lite olika synvinklar. I samband med detta fick faktiskt även jag vara med på ett hörn!
Visst är barn intresserade av existentiella frågor, men man ska inte presentera en tro som den enda sanningen för dem.
Det säger Lars Nilsson, uppvuxen i ett kristet hem, numera ateist och humanist.

När Lars Nilsson växte upp gick han i söndagsskolan och hade Jesus som idol. Jesus i Bibelns berättelser är fortfarande en förebild för honom, men i dag har han helt lämnat det kristna sammanhanget.
– När jag började tänka självständigt och insåg att jag hade ett val, föll bitarna på plats för mig och jag slutade tro på Gud, berättar Lars Nilsson.

Läs hela intervjun här.
/Lars Nilsson

söndag 6 december 2009

En månad senare...

Nu har det har gått en månad sedan ”Gud och Darwin”-föreläsningarna ägde rum i stadskyrkan. Lika lång tid också gått sedan jag skrev ett mail till de som arrangerade denna tillställning; Umeå Stadsförsamling och Kyrkoherde Kenneth Nordgren.

Det fanns två anledningar till varför jag skickade detta mail. Först och främst uppskattade jag ju faktiskt verkligen att dom hade arrangerat dessa föreläsningar och med detta mail vill jag helt enkelt framföra mitt tack.
Dessutom var det ju så att det inte gavs någon möjlighet att ställa frågor i direkt anslutning till föreläsningarna. Jag tyckte därför att det kunde vara tillåtet att skicka ett mail där jag länkade till mitt tidigare blogginlägg, för att på så sätt framföra mina personliga tankar kring dessa förläsningar till organisatörerna.

kenneth.nordgren@svenskakyrkan.se
umea.stadsforsamling@svenskakyrkan.se

Hej!
Tack för ett trevligt initiativ till Darwin och Gud föreläsningarna!
Mitt namn är Lars Nilsson och jag är medlem i Umeås Humanister. Jag var och lyssnade med stort intresse och nyfikenhet på Darwin och Gud föreläsningarna i Söndags.
Jag vill bara tipsa om att jag har skrivit ner några reflektioner efter dessa föreläsningar på Umeå Humanisternas blogg.
Om ni är intresserad av att ta del av mina tankar kan ni bara följa denna länken.
http://humumea.blogspot.com/2009/11/tankar-efter-ett-kyrkobesok.html
Många Tack och Vänliga Hälsningar,
/Lars NIlsson

Jag kan inte hjälpa att fundera på hur det kommer sig att kyrkoherde Kenneth Nordgren, eller någon annan anställd vid Umeå stadsförsamling, inte har fått för sig att svara på mitt mail.
Tyckte dom möjligtvis att detta var ett högst lumpet brev från en otrevlig ateist och därför bestämde sig för att inte svara? Tyckte dom kanske helt enkelt att man inte behöver svara på ett sådant här brev (själv tycker jag nog det skulle tillhöra god ton). Eller är dom kanske inte så intresserade av lite dialog med en Humanist?
/Lars Nilsson

fredag 4 december 2009

Studiecirkel - Alternativa begravningsformer

Har du funderat över vilken begravningsform du vill ha? Väljer du Svenska kyrkan eller en borgerlig begravning? Kan det bli aktuellt att du ska planera för en borgerlig begravning för en närstående. Vad får du göra? Vad kan du göra? Vill du veta mer? 



Med föreläsning och samtal i studiecirkelform diskuteras frågor som rör borgerliga begravningar på ABF med Umeåhumanist som studiecirkelledare.


Förslag på innehåll: 

- Den borgerliga begravningens utveckling
- Vad säger lagen? 

- Blir jag "begravd" om jag lämnar Svenska kyrkan? 

- Hur kan den genomföras?

- Vad ska den innehålla? 

- Var kan begravningen hållas? 

- Behövs en officiant?

- En anhörig berättar .

- Studiebesök 



Ledare: Birgitta Wallin, sjuksköterska, vårdlärare och Humanist.


Preliminär start den 25 Januari, 2010, klockan 18.30 på ABF