söndag 20 december 2009

Barn och dödskulten

Var bara lite sugen på att återknyta till senaste numret av Spira som hade ett avsnitt om barn och andlighet och där jag fick vara med på ett hörn.

På samma uppslag, i pappers-kopian, där jag var med, fanns även ett reportage om Prästen Kristoffer Hedman. Våra två olika synsätt ställdes mot varandra genom att bägge artiklarna gavs den gemensamma introduktionen:
Möt två Pappor som båda gått i Söndagsskola. En av dom tycker inte barn ska be, den andre vill lyfta barnens böner. Båda vill vara lyhörda för barnen.

Ja, vår syn på om huruvida barn skall be och utföra andra religiösa riter skiljer sig verkligen markant åt. Som framkom i artikeln om mig är jag kritisk till att låta barn utföra vissa religiösa riter, såsom bön. Om barn och bön har jag ju dessutom skrivit tidigare på denna blogg. Prästen Kristoffer Hedman, däremot, vill med hjälp av begripliga böner och andra riter göra så att barnen känner delaktighet i gudstjänster och andakter. I bildtexten (som tyvärr inte finns med i närversionen) säger han dessutom:
-Ett exempel på att även barnen är medräknade idag är nattvarden där de inte deltog förr. Nu tar vi den på samma villkor och det är inte ovanligt att barnen vill gå först.

Att barn aktivt ska delta i en nattvard förhåller jag mig kritiskt till och vill nog t.o.m. gå så långt som att hävda att barn borde få slippa att överhuvudtaget bevittna detta. Om man ska ta kristendomen och dess olika riter på allvar är ju faktiskt nattvarden en av de mer obehagliga riterna kring dödskulten av Jesusmyten som vi har kvar.

Även om man är djupt troende tycker jag inte att man borde se det som självklart att ett barn tycker att det är trevligt att se sina föräldrar och andra vuxna, på stort allvar, leka att de äter en död människas kropp och dricker hans blod. Kan Kristoffer Hedman föreställa sig vad som kanske kan röra sig i ett barns huvud då det får se detta?

Om vuxna människor tycker att det känns meningsfullt att utföra denna absurda rit skall man göra det i avskildhet och inte framför barn. Det är min uppfattning.

/Lars Nilsson

13 kommentarer:

  1. Jo,men du vet,det är svårt att hitta något kannibalalternativ på restaurangmenyerna. De flesta andra är tillgodosedda,gluten o laktosintoleranta,vegetarianer o andra kan oftast erbjudas ett fullgott alternativ. Ständigt denna diskriminering av kannibaler,så vad har man för val annat än nattvarden,där får man ju åtminstone låtsas.

    SvaraRadera
  2. Absolut! Om man är dragen till kannibalism är ju denna lek definitivt att föredra. Men vuxna människor som gillar denna morbida lek skall inte dra in sina barn.

    SvaraRadera
  3. Det är sant.Det är en riktit skum ritual.Jag har länge tyckt att det finns flera inslag i religionsutövning som det inte kan vara rätt att utsätta barn för. De får liksom ingen chans att välja själv.

    SvaraRadera
  4. Du hittar så fina reflektioner kring riter som ses som så oskyldiga. Kom då att tänka på krusifixet. Tänk vad barn kan få för sig att söndag efter söndag se en människa hänga på ett kors. Det kan ju hända pappa lika gärna, han har ju också lite egna ideer då och då. Eller, bäst att jag inte säger vad jag tycker, då kanske jag slipper korset.
    Erik Våg

    SvaraRadera
  5. Javisst. Krusifix kan sannerligen vara otäcka att beskåda, särskilt i äldre kyrkor. Det är otroligt att denna tortyrscen ska ses som en vacker och fin symbol. Som tur är verkar det obehagliga inslaget bli mer nedtonat i mer nybyggda kyrkor.

    SvaraRadera
  6. I Stephen Kings roman Carrie växer ju huvudpersonen upp med en uber-religiös mor. Han byggde Carries karaktär på en mobbad tjej som han mindes från sin skoltid. En gång var han in i husvagnen där flickan boddde med sin mor. På väggen hängde ett stort krucifix,och ansiktsuttrycket hos denna korsfäste Jesus tycks ha ingett honom stark ångest. Han skriver i sin bok om författarskap att han hade svårt att föreställa sig att denna variant av Jesus skulle kommit tillbaka till jorden som en kärlekens apostel,snarare som en bindgalen hämnare,typ one real bad mo**e*f*cker. Och det vore ju nästan lättare att köpa.

    SvaraRadera
  7. Det underliga med humanister är att de är så bokstavstrogna. Fundamentalismen är numera mycket marginaliserad i kristen tradition. Men Hedenius odlade den med kraft, och nu tar humanisterna om traditionen. Men den har faktiskt oerhört lite att göra med mainstream inom kristen trostradition. Tyvärr finns det ingen chans att i Habermas anda ha en dialog med humanister, så länge de förväxlar kristen tro med kannibalism.
    ErikL

    SvaraRadera
  8. Nja,du kan ha en poäng Erik L. Egentligen ligger nog mitt Stephen King-inlägg på gränsen för de flesta humanister(själv är jag inte medlem),Carrie kretsar ju delvis kring paranormala förmågor. Tar inte för otroligt att kannibalparalellen i nattvarden har slagit även en del troende kristna,och kanske även lett till ett o annat skämt. Gott nytt på dig!

    SvaraRadera
  9. Hej ErikL!
    Som du kanske inte vet så är jag den enda som är en uttalad humanist på detta blogginlägg och jag har inte förväxlat kristen tro med kannibalism. Jag tycker nog att det framkom ganska tydligt i det jag skrev att jag har förstått att nattvarden är en rit.
    Men jag har väl inte fel ändå när jag beskriver denna rit som en lek där man låtsas att man äter en död människas kött och dricker hans blod? Det finns många riter som jag kan tycka är både fina och trevliga vuxenlekar, men denna rit är knappast det.

    SvaraRadera
  10. Hej Lars
    Nattvarden tillkom för nära 2000 år sedan under sederhögtiden, som fortfarande firas inom den judiska traditionen. På den tiden pågick ännu offer i det gamla templet, och de sk instiftelseorden anknöt till den innebörd denna hade då. Offerseden försvann efter templets förstörelse. Kristna tänkare har sedan bearbetat innebörden i nattvarden som en symbolhandling, där offermotivet har förvandlats till en symbolhandling, där bröd och vin är uttryck för en av de enklaste av mänskliga handlingar, där identifikationen med Jesus Kristus är själva innehållet. När Du skriver att 'denna rit som en lek där man låtsas att man äter en död människas kött och dricker hans blod?' bortser Du från en nära 2000-årig tolkningstradition, där den utsprungliga offertanken i det dåtida judiska samhället har fått en annan och djupare innebörd. Jag har inget emot att kritik riktas mot trosföreställningar, men då måste den gälla vad de faktiskt står för, och inte en tendentiös tolkning, som brister i både kunskap och inlevelse. Jag kan bara konstatera att mina egna barn och barnbarn förstår vad det handlar om, att äta och dricka något som en symbolhandling för identifikation och gemenskap. Den som tror att det gäller en rit där man låtsas äta en död människas kött och blod, befinner sig på en historisk argumentationsnivå som hör hemma under antiken och inte 2010.
    ErikL

    SvaraRadera
  11. Hej igen ErikL,

    Tack för din redogörelse om nattvardens historiska ursprung och dess symbolik. Helt klart har jag mycket att lära här. Men i viss utsträckning tror ju jag att jag redan har förstått att nattvarden är en symbolhandling och att när kristna utför denna rit, inte först och främst, ser den på det sätt som jag beskriver den.

    Jag vill gärna att du ska förstå att jag inte skrev detta blogginlägg för att argumentera för denna ceremonis avskaffande. Jag påstod ju inte ens att det var fel av vuxna kristna att utföra den. Ifall man nu finner den meningsfull.

    Det jag framförde var ju bara min högst personliga åsikt att jag tycker att det är en rit med obehagliga komponenter och att man inte ska se det som självklart att barn tycker att denna ceremoni är trevlig. Detta tycker jag att man kan få lov att skriva år 2010. Själv hade jag en hel del skilda tankar kring denna ceremoni, när jag var liten

    Att ha en ceremoni som symboliserar identifikation och gemenskap låter mycket bra, tycker jag, och något som jag nästan kan bli avundsjuk på. Men samtidigt kan du väl inte förneka att man leker att man äter Jesus kropp och dricker hans blod? Är det inte t.o.m. så att detta sägs i klartext under ceremonin?

    Jag tror jag kan förstå denna ceremonis historiska ursprung, men tycker inte du, som jag, att det hade varit bättre och trevligare ifall kristna hade haft en ceremoni för gemenskap som var mindre obehaglig i sin symbolik?

    SvaraRadera
  12. Lars!
    Visst är det obehagligt om man tolkar som Du gör. Det jag försökte hävda i mitt inlägg är att det inte tolkas så, utan symboliskt. Det finns en annan tolkning i den katolska kyrkan, och dess aktuella läge känner jag inte till, annat än vad mina katolska vänner säger; varje människa ser ju att det är bröd och vin. Pressar Du den tolkning av den ordalydelse i nattvardsbönen som Du refererar till tex i den Augsburgska bekännelsen eller läser vad som sägs i den sk brödsbrytelsebönen i dagens högmässa, så inser man att det gäller symbolik. Men jag är helt på Din sida om någon ger ett barn en fundamentalistisk tolkning av de 2000 år gamla instiftelseorden, utsagda i det sammanhang, som jag beskrev. Pedagogik är därför en av hörnpelarna i den kristna församlingens uppgifter. Barn förstår riten, men att ge den en innebörd, som inte längre finns är att göra barn illa. Där är vi förmodligen ense.
    ErikL

    SvaraRadera
  13. Rasayana:

    The Jesuit motto "Give me a child until he is seven and I will give you the man,"

    Indeed. =/

    SvaraRadera