Tankar efter ett kyrkobesök

Jag var och lyssnade på ”Darwin och Gud” föreläsningarna i dag i Umeå stadskyrka. Ett trevligt och sympatiskt initiativ av kyrkoherde Kenneth Nordgren. Detta var framförallt ett initiativ till att försöka överbrygga gapet mellan tro och vetenskap. Men även som ett försök att överbrygga gapet mellan de kristna som ser vetenskap, och i synnerhet evolutionsläran, som något hotfull och de som har en mer vetenskapsvänligt sinnad kristendom. Bägge dessa syften är såklart positiva och vi får hoppas vi får se mer av detta i framtiden.

Kristina Söderbergs började med att berätta om vad Darwin hade upptäckt och vem han var som person. En mycket bra presentation som var, så vitt jag kan bedöma, en rättvis och sanningsenlig beskrivning. Därefter följde Professor Stefan Nordström som beskrev livets byggstenar och den genetiska koden. Avslutningen blev väl kanske lite väl flummig när han på Dan Brown vis, lockade oss med bokstavs-mysticism genom att lägga korsord av ord som teologi/biologi, genetik/genesis m.m. och genom att berätta att ordet "gen" kan härledas från ordet genesis (skapelse/födelse), vilket ju aldrig har varit någon mystisk hemlighet direkt. Denna Dan Brown mysticism gjordes i ett försök att övertyga oss om att vad som egentligen avsågs i första Moseboken var att ”I begynnelsen var den genetiska koden”. Skojigt, men knappast något argument för att DNA skulle vara Guds skapelsekod.

Kyrkoherden tog därefter vid i ett mycket välvilligt försök att försona och överbrygga de motsättningar som finns mellan tro och vetenskap. En hel del kloka ord sades och jag tror att han i viss utsträckning har rätt när han spekulerade i att den personliga läggningen hos enskilda individer har större betydelse när motsättningar uppstår än just vilken tro man har.
Men hans negativa syn på en ateist gjorde mig minst sagt besvärad då han skulle försöka åskådliggöra olika personliga läggningar.

”Motsättningar uppstår då ateister står mot fundamentalister” ,eller något liknande, sades. Och han verkade vilja påskina att detta var de två motpolerna vi hade att göra med. Han själv, som troende, och agnostikern ”balanserade däremot mittemellan dessa på en stig av förundran, ödmjukhet och öppenhet”! Man måste tydligen påminna även en doktor i teologi om att benämningen ”ateist” inte säger något om en persons eventuella personliga förmågor. Att vara ateist betyder bara att man finner det osannolikt att Gud existerar.

Det är ju som att jag skulle fråga kyrkoherden ifall han tror att rosa, osynliga enhörningar finns. När att sedan svarar ”troligtvis inte” skulle jag sedan omedelbart dra långtgående slutsatser om hans förmåga till att vara förundrad, öppen och ödmjuk. Inte kan väl Kyrkoherde Kenneth Nordgren mena att en ateist är en specifik personlig läggning som är sämre på att vara förundrad, ödmjuk och öppen? Varför skulle man vara mer öppen och ödmjuk om man säger ”Gud finns nog” än om man säger ”Gud finns nog inte”?

Jag har stark sympati för de troende som efter bästa förmåga försöker kombinera sin Gudstro med ett vetenskapligt synsätt. Men kyrkoherden gick så långt som att påstå att han trodde att för att vara vetenskapsman bör man nog faktiskt ha en Gudstro, -en tro på en högre ordning. ”Hur skulle det annars gå att studera något vetenskapligt ifall allt bara är slump och kaos?” frågade han sig. Som om att detta nödvändigtvis vore alternativet. Man kan ju snarare, och mycket mer befogat, fråga sig hur man kan vara forskare eller studera någonting med vetenskaplig systematik ifall man tror på övernaturliga krafter och på mirakel? (Har han för övrigt hört talas om kaos forskning?)

Detta med slumpens inverkan på de evolutionära processerna är annars en avgörande skillnad mellan en troendes och en icke-troendes möjlighet att fullt ut klara av att ta till sig evolutionsteorin, som jag ser det. En ateist, humanist eller för den delen buddist (vad jag vet) har ju inga problem med acceptera insikten om att vi Homo sapiens finns till här på jordklotet av en slump. Evolutionen har ju ingen riktning, varken mål eller mening, utan det kunde lika gärna varit så att slumpen t.ex gjort så att hela primat-grenen på evolutionsträdet ej började utvecklas. Här har religiösa föreställningar om en yttre pålagd mening ingjutit en tydlig motvilja mot att acceptera evolutionsteorin fullt ut, även hos den mest fritänkande kristne. Det är jag ganska övertygad om.

/Lars Nilsson