tisdag 19 maj 2009

Vad Humanister är för

Efter två blogginlägg där religionen och religiösa föreställningar uteslutande har kritiserats, känner jag att det är lämpligt att påminna om några, av många, företeelser som Humanister istället är för. De som jag presenterar här har jag “lånat“ från lokalföreningen Humanisterna Väst’s blogg.

Vi är för öppen debatt som grund för konfliktlösning och demokrati.

Vi är för profana ceremonier för att markera övergångar i livet.

Vi är för demokrati – ”den hittills bästa formen tills vi hittar en bättre” – som erbjuder alla en ansvarsfull frihet och individens ”befrielse”!

Vi är för det sekulära samhället där stat och religion är skilda åt; den enda ordningen som kan garantera sann religionsfrihet och verklig mångfald.

Vi är för politiska beslut som baseras på den bästa möjliga bedömningen av dess konsekvenser.

Vi är för livet före döden! det vill säga allt det fantastiska vi faktiskt känner till om människans förutsättningar att leva här och nu!

Vi är för ofiltrerade upplevelser av naturens prakt och hemligheter.

Vi är för andliga, eller om du så vill, sinnliga upplevelser! Av t ex naturen, konst och kultur.

Vi är för konstnärliga och andra försök till tolkning av livserfarenheter.

Vi är för det enda men sagolika liv som är oss givet! Alla är vi resultatet av slump, arv och miljö.

Vi är för den verklighet vi upplever med våra sinnen; basen för forskning och samhällsbygge.

3 kommentarer:

  1. Nice. Dock frågar jag mig hur mycket vissa av punkterna egentligen säger.. känns som de flesta är självklarheter (för oss i Sverige iaf, både icke-religiösa och religiösa) men vissa balanserar mellan trivialiteter och mer kontroversiella hållningar på ett lite otydligt sätt tycker jag. Några frågor:

    1. Den näst sista punkten, självklart är vi resultat av arv och miljö, men säger den något mer? För att inte bli trivial, antyder den då att vi *endast* är det? Finns det då plats för fri vilja där? och finns det plats för en mening *bakom* vår tillvaro? Utesluts tanken på att döden inte är det definitiva slutet? I vilket fall som helst blir det antingen trivialt eller filosofiskt kontroversiellt och svårgrundat.

    2. "Ofiltrerade" upplevelser av naturen, vad betyder egentligen det? Alla tolkar vi väl våra sinnesdata och erfarenheter? Samtidigt är ni för andliga upplevelser av naturen enligt en annan punkt, så är andligt=ofiltrerat?

    3. "Vi är för livet före döden!" eh.. vilken psykiskt frisk människa är för döden före livet?

    4. "Vi är för politiska beslut som" ..det är nog en slarvig formulering bara, men som den står nu aningen bristfällig: Antag att det finns ett förslag som enligt den "bästa möjliga konsekvensbeskrivningen" tros leda till mer invandring och integration. Det finns grupper som röstar JA resp. NEJ till det beroende på om de *vill* se konsekvenserna eller inte. Men eftersom båda grupper baserar sina ställningstaganden på den bästa grunden så är ni för båda, eller kanske rättare sagt majoriteten om de nu beslutar? ;)

    Poängen är att kunskap och konsekvensanalys inte är tillräckligt oavsett hur bra det är. Det kan bara ge oss olika scenario, sen behövs en moralisk bedömning utöver det för att välja vilket samhälle vi vill ha.

    5. För att anknyta till ovan så är den moraliska dimensionen minst lika viktig som bas för (ett gott!) samhällsbygge som "den verklighet vi upplever med våra sinnen".


    -Det skulle vara intressant om du ville våga dig på en jämförelse: Vilka punkter tror du religiösa samfund (t.ex. svenska kyrkan för att inte generalisera allt för mycket) inte skulle skriva under på (möjligen efter förtydligande)?

    /Daniel A

    SvaraRadera
  2. Hej Daniel!
    Tack för alla dina tankar kring detta inlägg.
    Men innan jag kommenterar måste jag bara först tala om att dessa “Vi är för” meningar inte är skrivna av mig, och de utgör inte heller något slags fundament, skrivet i sten, för Humanisternas officiella hållning. Om du läser på Humanisterna Västs hemsida beskrivs de som “ positiva pusselbitar”, “i hög grad personliga tolkningar i Väst och representerar inte nödvändigtvis förbundets officiella hållning i alla detaljer”. Men samtidigt är de ju meningar som de flesta Humanister skulle hålla med om, så jag skall försöka svara på några av dina kommentarer.

    Både problemet och poängen med dessa meningar är ju att inte polarisera mot någon eller något, utan istället bara försöka fokusera på vad Humanister är för. Men detta gör ju att dessa meningar då kanske framstår som självklara och bleka och dessutom blir svåra förstå. För att de skulle bli lättare att förstå skulle många onekligen behöva en till mening för att tydliggöra vad man då eventuellt samtidigt tar avstånd ifrån.
    När det t.ex står ”Vi är för profana ceremonier” är det ju klart att få religiösa samfund skulle opponera sig. Men i fall man sedan skulle ha tillägget “och vi är emot att döpa ett litet spädbarn in i en specifik livsåskådning”, så blir det ju ganska annorlunda. Det samma gäller ett flertal av dessa meningar.


    1. Jag skulle inte vilja påstå att bara för att man erkänner att människan är ett resultat av arv och miljö, att det skulle betyda att vi “endast” skulle vara det. Vad detta uttalande vill mena tror jag framförallt är att vi inte tror på att någon högre makt, ett övernaturligt väsen, eller att någon Gud har varit inblandad i den process som givit upphov till alla livsformer, inkluderat människan. – Inga övernaturligheter alltså, “bara” slump, arv och miljö.

    2. “Ofiltrerade upplevelser” är onekligen ett luddigt sätt att uttrycka sig på. Självkart har vi alla något slags filter på oss då vi tolkar våran omgivning utefter våra erfarenheter och kunskaper. Vad som menas är väl att vi Humanister inte behöver tro på någon skapare för att kunna uppskatta, och fullt ut njuta av , naturen och allt som är vackert. Med “hemligheterna” menas väl dessutom att en Humanist inte omedelbart får ett behov av att placera dit någon Gud då vi man stöter på mysterier eller kunskapsluckor. Vi föredrar helt enkelt verkligheten, fascineras av verkligheten, är inte rädda för verkligheten utan njuter av verkligheten, och det är gott nog.

    3. Vi är för livet före döden! Här skrev du “vilken psykiskt frisk människa är för döden före livet?” och meningen går ju onekligen att tolka så, om man vill. Denna mening behöver nog ett tillägg av typen “och har inga illusioner om ett liv efter döden”, för att den inte skall missförstås.Det som åsyftas är ju att en Humanist inte har några illusioner om ett liv efter döden och därför kanske uppskattar och värdesätter livet före döden mer än de som tror på ett liv efter döden. För det är väl ändå så att även den mest förnuftige kristna personen lever med tron (illusionen) om ett oändligt liv efter detta som skall vara bättre, vackrare och lyckligare och på många sätt överträffar detta liv som vi lever nu? Lever man med denna illusionen menar jag att det finns stor risk för att man samtidigt förminskar värdet av det enda liv som vi lever. En Humanist är därför för, alltså mer positivt inställd, till livet före döden än många av de som tror på ett fortsatt liv efter detta.

    4. Håller väl i stort sett med dig. Den är väl tänkt att betyda att Humanister är för demokratiska fattade beslut, men att det är viktigt att demokratiska beslut i så stor utsträckning som möjligt fattas utefter rationella skäl och efter kunskap baserad på vetenskap. Inte på tro, önsketänkande eller gissningar. Men du har väl rätt i att när det handlar om rent moraliska ställningstaganden blir situationen lite annorlunda.

    SvaraRadera
  3. Tack för dina svar Lars!

    "Både problemet och poängen med dessa meningar är ju att inte polarisera mot någon eller något, utan istället bara försöka fokusera på vad Humanister är för."

    Jag tycker det blir extra tydligt med ditt svar hur svårt det verkar vara för humanister att "bara försöka fokusera på vad Humanister är för" utan att samtidigt fokusera på vad de är emot, speciellt när de flesta punkter verkar kräva "polariserande tillägg" för att bli helt meningsfulla. Det kändes precis som att avståndstagande mot religion varit drivande genom hela framtagningsprocessen, men att man innan publikationen bara kapat bort dessa delar och hoppats det blir något bra kvar. Dessvärre är det inte så lätt att dölja ursprung. Mycket av litteraturvetenskap bygger väl nästan på att ursprungskontexten går att få fram mellan raderna ;)

    Jag kan dock förstå att syftet är att stå på egna ben, vilket jag uppmuntrar, så fortsätt gärna med att sträva efter ett sådant fokus!

    Tyvärr så verkar det bara bli värre i.o.m. den nya kampanjen humanisterna har startat nu med "gud finns nog inte". Jag gjorde testet på http://www.gudfinnsnoginte.se/ och maken till tendentiöst och svart-vitt frågeformulär får man leta efter! Läste kommentarerna om testet och i stort sett alla var lika kritiska, även icke-religiösa. Synd att de är så kontraproduktiva och motsägelsefulla, inte minst mot sina kunskapsideal.

    Bara en ur mängden representativa kommentarer:
    Åsa skriver:
    "Tycker att frågorna över lag är ledande på ett sätt som känns löjligt. Oseriöst att lägga upp frågor på ett sätt som gör att svarar man inte som ni vill så blir man automatiskt dum i huvudet. Förstår ni inte att man kan tro på Guds vilja och ändå ta ansvar för sitt liv? Att man kan vara skeptisk till abort och ändå inte önska att kvinnor som gjort det ska dömas? Att man kan se äktenskapet som en Guds gåva men ändå välja partner själv? Nej, hoppaspå skärpning till nästa gång…"

    Alltså man undrar faktiskt om formuläret är ett skämt, det är ju såna där frågor man kan få på låtsas i stil med "har du slutat slå din fru?", men de verkar mena allvar. Kanske vill de bara ha en reaktion, men det borde väl vara uppenbart att man skjuter sig själv i foten med sån här typ av argumentation om den nu förstod hur svart-vit den var. Oavsett så verkar av kommentarerna bara stärkt bilden av att humanisterna kört fast i den vanliga fällan att bli lika svart-vita och fundamentalistiska som de som man försöker ta avstånd ifrån.

    Förlåt, nu spårade jag kanske ur lite, poängen var att hela den här kampanjen bara stärker bilden av att humanisterna inte har egna ben att stå på utan lutar sig mot alla snedsteg som begås i religionens namn. Logiken är att gå från icke-A till B, vilket förstås inte är hållbart... om vi inte gör verkligheten svart-vit först så att det bara finns två alternativ A och B, de dumma och onda religiösa eller de rationella och goda humanister! ;P Men men, lika lite som jag behöver försvara "det religiösa svarsalternativet" så behöver du försvara den sorgliga framställningen.

    /Daniel A

    SvaraRadera