Julevangelium från Humanisterna

Det hände sig som så, i våras då örterna blommade, att Skolverket presenterade sitt förslag till ny kursplan i ämnet religionskunskap i grundskolan.

Skolminister Jan Björklund blev förskräckt och undrade vart kristendomen hade tagit vägen i undervisningen. Med sträng röst talade han uppfordrande till skaran av förväntansfulla journalister: ”De små skolbarnen ska lära sig på djupet varför man firar jul och varför man firar påsk.”

Vi Humanister håller med. Därför vill vi här presentera ett glädjefyllt julevangelium* till Björklund och alla andra och berätta om julens historia.

Det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet. Men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes.

Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då åt man, drack och festade om. Det fanns även en festival den 25 december med namnet Natalis Invicti – den obesegrades födelsedag. En passande dag att förlägga sin egen Guds födelsedag på, tyckte en del kristna potentater, för vem var mindre besegrad än Jesus? Så mer än 300 år efter Jesus död flyttade därför de kristna makthavarna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december.

Den här bakgrunden är väl känd bland kyrkohistoriker – all information ovan är hämtad ur den Katolska encyklopedin. Men det är ingenting man informerar sina församlingar om. Kristna kyrkor runt hela världen firar Jesus födelsedag på juldagen genom att ställa upp julkrubbor och läsa högt om hans födelse ur julevangeliet, som om det verkligen var på juldagen han föddes.

När kristendomen kom till Norden så passade det förstås alldeles utmärkt med en kristen fest den 25 december. Här firade man då redan något som kallades ”jul”. Den fornnordiska julens tidpunkt på året var ingen tillfällighet. Vintersolståndet – årets kortaste dag – är precis i faggorna. I Norden finns det då verkligen anledning att fira. Det har vänt; ljuset kommer åter! Även denna högtid exproprierades av kyrkan.

Förmodligen tror de flesta människor - precis som Jan Björklund - att orsaken till varför man firar jul ”egentligen” har med Jesus födelsedag att göra. Man kan inte annat än fascineras av kyrkans marknadsföringsavdelning, som kan få ett politiskt beslut taget för mer än 1600 år sedan att bli ”kunskap”, trots att den inte stämmer.

Det nutida julfirandet är en mosaik av hopplockade inslag. Tomten är till exempel en kombination av ett helgon från nuvarande Turkiet (S:t Nikolaus), den svenska gårdstomten och Coca Cola-reklam från 30-talet. Traditionen med klädd julgran hämtades från Tyskland, julskinkan är vikingatida, medan den svenskaste av alla traditioner – det rituella Kalle Anka-tittandet klockan tre – bara går tillbaka till 1960.

Vad gäller julen så är den inte bara en kristen högtid, utan en helgdag som hör till årstiden. Den angår därför alla människor. I den karga nordiska vinternatten behövs en högtid som minner om ljus och generositet. Julen är därför inte exkluderande utan alla kan vara med i firandet, oberoende av religiös tillhörighet eller livsåskådning!

God Jul! Må lycka och välgång stå dig bi. Var generös med medkänsla och omtanke gentemot dina medmänniskor. Kom ihåg att det finns ljusare tider att se fram emot.

Det är väl värt att fira, för alla!

Patrik Lindenfors / Christer Sturmark

* evangelium betyder ”glädjebudskap”, ”goda nyheter”