Humanistskolan - Del 11

En humanistisk agenda för Sverige

Liv och integritet

Alla människor måste ha rätt till sin kroppsliga integritet och personliga säkerhet. I Sverige är denna rätt inte någon självklarhet.

- Abortlagstiftningen är fortfarande omstridd och religiöst konservativa krafter verkar för att kraftigt begränsa kvinnors rätt till abort. Abortlagstiftningen bör ha som utgångspunkt kvinnans rätt till sin kropp med frihet att i tidigt skede avbryta en oönskad graviditet. Samhällets grundläggande sexualsyn bör vara icke-värderande och därmed aldrig moralisera över sexuellt umgänge mellan fria, ansvariga och samtyckande individer över 15 år.

- Samhället bör ha en positiv inställning till organdonation från avlidna, där samtycke i regel bör förutsättas såvida inte annat uttalats av individen själv. Därmed skall anhöriga inte behöva ta ställning för den avlidnes räkning.

- Vården i livets slutskede har hittills i vissa avseenden varit allvarligt försummad. Ny medicinsk teknologi möjliggör alltmer sofistikerade livsuppehållande åtgärder, men beslut om när denna teknik skall användas fattas ofta utan att de etiska aspekterna blivit föremål för allmän debatt. Samhällets lagstiftning bör ta som utgångspunkt den enskilda individens rätt till ett värdigt livsslut efter exempelvis nederländsk modell. Frågan om aktiv dödshjälp bör granskas i en allsidig statlig utredning.

- Ett förbud mot kvinnlig könslemlästelse är självklart i Sverige, men lagen borde även skydda minderåriga pojkar från att utsättas för rituell, icke-medicinskt motiverad omskärelse. Ingrepp i alla barns könsorgan pga. religiösa och kulturella sedvänjor borde vara förbjudna eftersom de helt i onödan reducerar känsligheten i en vital kroppsdel, alltid innebär en risk och är irreversibla, samt måste göras utan verkligt informerat samtycke på personer, vilka som vuxna har att bära en markering från en tro och tradition de kanske själva inte längre omfattar.
Konsekvenserna för kvinnor vid könsstympning är i regel betydligt värre än för män vid omskärelse. Motiven för ingreppen är delvis skilda och könsförtrycket mot kvinnor tydligt. En religiöst betingad kontroll av sexuallivet dominerar emellertid för bägge, liksom önskan att markera religiös och social tillhörighet. En generell lag som förbjuder alla icke-medicinska ingrepp i barns könsorgan ämnar stärka jämlikheten mellan flickor och pojkar på detta område, samtidigt som den övervägande delen av samhällets resurser bör gå till att bekämpa kvinnlig könsstympning på grund av dess stora skadeverkningar. Detta även om manlig omskärelse är ett betydligt vanligare fenomen.