Humanistskolan - Del 11

En humanistisk agenda för Sverige

Liv och integritet

Alla människor måste ha rätt till sin kroppsliga integritet och personliga säkerhet. I Sverige är denna rätt inte någon självklarhet.

- Abortlagstiftningen är fortfarande omstridd och religiöst konservativa krafter verkar för att kraftigt begränsa kvinnors rätt till abort. Abortlagstiftningen bör ha som utgångspunkt kvinnans rätt till sin kropp med frihet att i tidigt skede avbryta en oönskad graviditet. Samhällets grundläggande sexualsyn bör vara icke-värderande och därmed aldrig moralisera över sexuellt umgänge mellan fria, ansvariga och samtyckande individer över 15 år.

- Samhället bör ha en positiv inställning till organdonation från avlidna, där samtycke i regel bör förutsättas såvida inte annat uttalats av individen själv. Därmed skall anhöriga inte behöva ta ställning för den avlidnes räkning.

- Vården i livets slutskede har hittills i vissa avseenden varit allvarligt försummad. Ny medicinsk teknologi möjliggör alltmer sofistikerade livsuppehållande åtgärder, men beslut om när denna teknik skall användas fattas ofta utan att de etiska aspekterna blivit föremål för allmän debatt. Samhällets lagstiftning bör ta som utgångspunkt den enskilda individens rätt till ett värdigt livsslut efter exempelvis nederländsk modell. Frågan om aktiv dödshjälp bör granskas i en allsidig statlig utredning.

- Ett förbud mot kvinnlig könslemlästelse är självklart i Sverige, men lagen borde även skydda minderåriga pojkar från att utsättas för rituell, icke-medicinskt motiverad omskärelse. Ingrepp i alla barns könsorgan pga. religiösa och kulturella sedvänjor borde vara förbjudna eftersom de helt i onödan reducerar känsligheten i en vital kroppsdel, alltid innebär en risk och är irreversibla, samt måste göras utan verkligt informerat samtycke på personer, vilka som vuxna har att bära en markering från en tro och tradition de kanske själva inte längre omfattar.
Konsekvenserna för kvinnor vid könsstympning är i regel betydligt värre än för män vid omskärelse. Motiven för ingreppen är delvis skilda och könsförtrycket mot kvinnor tydligt. En religiöst betingad kontroll av sexuallivet dominerar emellertid för bägge, liksom önskan att markera religiös och social tillhörighet. En generell lag som förbjuder alla icke-medicinska ingrepp i barns könsorgan ämnar stärka jämlikheten mellan flickor och pojkar på detta område, samtidigt som den övervägande delen av samhällets resurser bör gå till att bekämpa kvinnlig könsstympning på grund av dess stora skadeverkningar. Detta även om manlig omskärelse är ett betydligt vanligare fenomen.

Argumentåtervinning

Ett år senare verkar Jan Björklund och Maria Lundqvist-Brömster nu ha skickat samma insändare en gång till till Västerbottens Kuriren, för att försvara skolavslutningar i kyrkan.

Skolavslutning i kyrka är inget problem
Sommaravslutningen är en av skolans finaste traditioner. Också om den sker i kyrkan. Tolerans främjas inte genom att avskaffa kulturella traditioner, risken är snarare att människor då vänder sig emot invandring. Vi måste både kunna vara ett land som är tolerant mot de människor som kommer hit och samtidigt vårda vårt kulturarv.

Jämför gärna detta debattinlägg med förra årets version så ser ni att dessa Folkpartister verkligen verkar vara duktiga på återvinning!

Vi Umeåhumanister vill förstås inte vara sämre utan återvinner nu därför förra årets svar ! :-)

I dessa tider då sommarlovet snart är här bör väl kanske varje blogg som har inslag av religionskritik diskutera kyrkliga skolavslutningar, antar jag. Detta blev ju särskilt motiverat efter debattinlägget från utbildningsminister Jan Björklund och riksdagsledamot Maria Lundqvist-Brömster bägge FP, i VK. I denna artikel gick man till starkt försvar för skolavslutningar i kyrkan och det främsta argumentet verkade vara: ”det är del av vårt svenska kulturarv”.

Bara för att någon sedvänja har blivit till en tradition i ett samhälle behöver det ju inte nödvändigtvis vara viktigt att bevara den. Ett sunt samhälle behåller bra och viktiga traditioner samtidigt som det klarar av att osentimentalt avveckla traditioner som i dagens ljus ter sig onödiga, konstiga eller stötande. Man behåller bra traditioner, gör sig av med dåliga, uppfinner kanske nya…Man utvecklas som samhälle helt enkelt.

Det är ju trots allt så att kyrkan faktiskt inte är en neutral samlingslokal och inte bara människor som härstammar från andra kulturer kan se denna ideologiskt vinklade samlingsplats som stötande. Dessutom är det väl ändå så att detta, så kallade, kulturarv endast sträcker sig ca 50-60 år tillbaka i tiden?
Spana även in vad Humanistbloggen skriver med anledning av denna debattartikel.
/Lars Nilsson

Förslag till uppförande av byggnad för konfessionslös verksamhet

Brev inskickat till kommittén för planering av Kulturhuvudstadsåret 2014:






Förslag till uppförande av byggnad för konfessionslös verksamhet

Humanisterna Umeå är en livaktig och växande förening, bland vars verksamheter ingår att verka för konfessionslösa arrangemang kring de stora skiftena i livet såsom födelse, vuxen-blivande, giftermål och död.

I Umeå finns det ingen byggnad som direkt lämpar sig för dessa syften. Alla kyrkor och kapell är anpassade och utsmyckade för religiösa riter. När nu Umeå ska bli kulturhuvudstad 2014, anser vi det mycket lämpligt att uppmärksamhet ägnas åt en av de stora kulturfrågorna i vår tid, nämligen hur människors liv ska kunna kringgärdas av symbolhandlingar anpassade till ett sekulariserat samhälle.

Vid våra sammanträden har diskuterats hur en sådan verksamhet skulle kunna organiseras. Det förslag vi härmed vill framföra till planeringsgruppen för kulturhuvudstadsåret är att låta uppföra eller ta i bruk en lämplig byggnad nere vid älven. Enligt vårt förslag skulle denna byggnad vara helt fri från religiösa symboler och kunna utnyttjas av vem som vill oavsett livsåskådning eller trosinriktning. Vi är övertygade om att en sådan byggnad skulle fylla
ett viktigt behov och komma att utnyttjas av många människor.

Vi anser att en byggnad av detta slag skulle utgöra en mycket fin manifestation av Umeå i samband med kulturhuvudstadsåret, ett sätt att visa att Umeå är medvetet om och värnar den konfessionslösa kultur som växer sig allt starkare i vårt sekulariserade samhälle.

Humanisterna Umeå