Välkomna till vårens sista Mingelträff på restaurang Shanghai nedanför lasarettsbacken. Vi ses klockan 19.00 som vanligt.
Vi har ingen inbjuden inledare, utan räknar med att diskussionen blir lika livfull som sist. Då berättade Birgitta Wallin om ceremonier som hon arbetat med. Vi beslöt att försöka ordna en tur till dom olika begravningslokaler som är konfessionslösa i Umeå (kan man säga så?). Det är taget en del kontakter om detta. Dessutom pratade vi på förra mötet en hel del om vad som diskuterades på Humanist Kongressen.
Vi hade så mycket att prata om så att vi inte hann med någon diskussion om etik, så på Tisdag kanske vi försöker att återknyta till detta.
Några brännbara frågor:
- kärnkraftens etiska aspekter
- könsstympning av småpojkar/spädbarn
- aktiv dödshjälp för person som önskar det
- djurhållningen för matproduktion
Väl mött på tisdag.
torsdag 30 april 2009
tisdag 21 april 2009
Lycka och Lyckoforskning
Ordet ”Lycklig” är sannerligen ett vackert och ett otroligt positivt ord. Bara att sitta och repetera ordet för mig själv kan göra mig lite lyckligare än vad jag var innan.
Att leta lyckan, eller att ha drivkraften att vilja försöka vara så lycklig som möjligt i sitt liv, är väl något som finns i alla människor. Inte minst hos en Humanist, som inte har några förväntningar på ett paradisiskt liv efter detta, är det ofta viktigt att försöka sträva efter att leva sitt enda liv så lyckligt som möjligt.
Men vilket är egentligen den bästa livsstrategin för att leva sitt liv så lyckligt som möjligt, utan på bekostnad av andras? Och hur formar man ett samhälle så att maximalt antal medborgare kan uppleva sina liv som lyckliga?
Mycket intressant forskning kring detta pågår och nu senast i Umeå har lyckoforskarna Filip Fors, doktorand i sociologi, och filosofidoktoranden Jesper Östman varit aktuella med en artikel i VK (som jag inte har en länk till tyvärr) och en i Vertex. Här säger Filip Fors bland annat:
-Att känna att det man gör i livet är värdefullt och meningsfullt har en enormt stark effekt på lyckan. Mycket starkare än faktorer som vänner, inkomst och partner.
M.a.o: Engagera dig i Humanismen och Humanisterna och bli lycklig :-)
Information, och möjlighet att mäta din egen lycka, finns på www.lyckoprojektet.com. Umeå universitet ger även kursen ”Lycka och elände”, som omfattar 7,5 hp och Filip Fors och Jesper Östman håller även i en studiecirkel kring lycka.
Mer information om lyckoforskning och möjligheten att engagera sig för ett lyckligare samhälle finns hos föreningen Charity International. Denna politiskt och religiöst obundna välgörenhetsorganisation är den första och enda utilitaristiska organisationen i världen. Utilitarismen är en moralteori som går ut på att skapa en så lycklig värld som möjligt. Denna moralteori kan läsa mer om på Charitys hemsida samt här.
/Lars Nilsson
Att leta lyckan, eller att ha drivkraften att vilja försöka vara så lycklig som möjligt i sitt liv, är väl något som finns i alla människor. Inte minst hos en Humanist, som inte har några förväntningar på ett paradisiskt liv efter detta, är det ofta viktigt att försöka sträva efter att leva sitt enda liv så lyckligt som möjligt.
Men vilket är egentligen den bästa livsstrategin för att leva sitt liv så lyckligt som möjligt, utan på bekostnad av andras? Och hur formar man ett samhälle så att maximalt antal medborgare kan uppleva sina liv som lyckliga?
Mycket intressant forskning kring detta pågår och nu senast i Umeå har lyckoforskarna Filip Fors, doktorand i sociologi, och filosofidoktoranden Jesper Östman varit aktuella med en artikel i VK (som jag inte har en länk till tyvärr) och en i Vertex. Här säger Filip Fors bland annat:
-Att känna att det man gör i livet är värdefullt och meningsfullt har en enormt stark effekt på lyckan. Mycket starkare än faktorer som vänner, inkomst och partner.
M.a.o: Engagera dig i Humanismen och Humanisterna och bli lycklig :-)
Information, och möjlighet att mäta din egen lycka, finns på www.lyckoprojektet.com. Umeå universitet ger även kursen ”Lycka och elände”, som omfattar 7,5 hp och Filip Fors och Jesper Östman håller även i en studiecirkel kring lycka.
Mer information om lyckoforskning och möjligheten att engagera sig för ett lyckligare samhälle finns hos föreningen Charity International. Denna politiskt och religiöst obundna välgörenhetsorganisation är den första och enda utilitaristiska organisationen i världen. Utilitarismen är en moralteori som går ut på att skapa en så lycklig värld som möjligt. Denna moralteori kan läsa mer om på Charitys hemsida samt här.
/Lars Nilsson
onsdag 8 april 2009
Tankar efter ett Aprilskämt
Aprilskämtet från Humanisterna i år om att vi nu skall välja en ny väg var kul och välskrivet tycker jag. Även om det snabbt blev ganska uppenbart att det rörde sig just om ett Aprilskämt, fick ändå början av brevet mig att haja till:
“som förnufts–människor är vi skyldiga att vara lyhörda för modern filosofisk forskning. Även om mycket fortfarande talar för att Gud inte existerar, så finns det ändå förnuftiga skäl som talar för Guds existens. Nu när det har det presenterats ett logiskt/logaritmiskt gudsbevis på den internatio–nella matematikerkongressen i Washington, då får vi böja oss för det.”
Vill du läsa hela Aprilskämtet klicka här.
För det är ju ändå så att Ifall Gud existerar kommer det, förr eller senare, att komma just ett sådant här pressmeddelande från Humanisterna. Vad jag vet, finns inte någon Humanist som inte har inställningen att dom skulle acceptera Guds existens ifall det kom övertygande bevis för detta. Att en humanist är ateist grundar sig ju uteslutande på brist på bevis och är en ren sannolikhetsbedömning. Det är ju t.ex inte en fråga om att inte behöva eller att inte vilja tro på Gud, som jag nyligen hörde från en kristen ungdomsledare. Denna ungdomsledare trodde på allvar att många var ateister för att på så sätt slippa behöva ta ansvar för sina handlingar, och att man därför gjorde allt man kunde för att aktivt slå ifrån sig sin ständigt pockande Gudstro!
Det är inte allt omöjligt att det finns ateister som helt enkelt bara inte “vill” tro på Gud eller där Gudsbegreppet bara är meningslöst, och inte är särskilt intresserad i själva sanningsaspekten. Men en person som definierar sig som Humanist är ateist i huvudsak, eller kanske till och med uteslutande, av rationella skäl, vill jag mena.
Men hur lätt skulle det vara för en Humanist att börja tro på Gud, hur starka bevis skulle en Humanist kräva för att Aprilskämtet skulle bli sanning?
Att kritiskt och intresserat granska nya fakta och sedan vara beredd att ändra sin åsikt eller inställning även i en väldigt omhuldad fråga är fundamental inom humanismen. Som humanist aktar man sig dessutom väldigt noga för att definiera något som absolut sant. Men samtidigt är det ju så att man kan bli mer eller mindre fast-cementerad i olika åsikter beroende sin personlighet, sina erfarenheter och sina kunskaper i ett specifikt ämne. Det är t.ex. inte helt omöjligt att jag skulle kräva mer bevis för Gud existens än vissa andra, och jag skulle definitivt inte nöja mig med bara ett matematiskt.
För det är ju så att, efter det att man av rationella skäl inser att det är osannolikt att Gud finns, så börjar man ju sedan att definiera en livsåskådning utifrån denna premiss. Inser man då, som en Humanist har gjort, att detta är en mycket mera positiv och livsbejakande livsåskådning än en kristen livsåskådning, så är det nog kanske svårt att överge sin ateism även om bevisen för Guds existens började hopa sig.
Så exakt när, eller snarare vilken grad av bevis som skulle krävas, för att Humanisterna skulle skicka ut ett sådant brev på riktigt är jag långt ifrån säker på. För en del kristna är det ju fortfarande svårt att t.ex ta till sig faktumet att livet på jorden har utvecklats via evolution. Trots att de första bevisen lades fram för 150 år sedan och trots att det därefter blivit vetenskapligt bevisat på många olika nivåer och närmast kan beskrivas som en naturlag.
Så kanske det för en riktigt inbiten ateist skulle krävas en liknande tidsrymd för att ändra sin ståndpunkt, vad vet jag ;)
/Lars Nilsson
“som förnufts–människor är vi skyldiga att vara lyhörda för modern filosofisk forskning. Även om mycket fortfarande talar för att Gud inte existerar, så finns det ändå förnuftiga skäl som talar för Guds existens. Nu när det har det presenterats ett logiskt/logaritmiskt gudsbevis på den internatio–nella matematikerkongressen i Washington, då får vi böja oss för det.”
Vill du läsa hela Aprilskämtet klicka här.
För det är ju ändå så att Ifall Gud existerar kommer det, förr eller senare, att komma just ett sådant här pressmeddelande från Humanisterna. Vad jag vet, finns inte någon Humanist som inte har inställningen att dom skulle acceptera Guds existens ifall det kom övertygande bevis för detta. Att en humanist är ateist grundar sig ju uteslutande på brist på bevis och är en ren sannolikhetsbedömning. Det är ju t.ex inte en fråga om att inte behöva eller att inte vilja tro på Gud, som jag nyligen hörde från en kristen ungdomsledare. Denna ungdomsledare trodde på allvar att många var ateister för att på så sätt slippa behöva ta ansvar för sina handlingar, och att man därför gjorde allt man kunde för att aktivt slå ifrån sig sin ständigt pockande Gudstro!
Det är inte allt omöjligt att det finns ateister som helt enkelt bara inte “vill” tro på Gud eller där Gudsbegreppet bara är meningslöst, och inte är särskilt intresserad i själva sanningsaspekten. Men en person som definierar sig som Humanist är ateist i huvudsak, eller kanske till och med uteslutande, av rationella skäl, vill jag mena.
Men hur lätt skulle det vara för en Humanist att börja tro på Gud, hur starka bevis skulle en Humanist kräva för att Aprilskämtet skulle bli sanning?
Att kritiskt och intresserat granska nya fakta och sedan vara beredd att ändra sin åsikt eller inställning även i en väldigt omhuldad fråga är fundamental inom humanismen. Som humanist aktar man sig dessutom väldigt noga för att definiera något som absolut sant. Men samtidigt är det ju så att man kan bli mer eller mindre fast-cementerad i olika åsikter beroende sin personlighet, sina erfarenheter och sina kunskaper i ett specifikt ämne. Det är t.ex. inte helt omöjligt att jag skulle kräva mer bevis för Gud existens än vissa andra, och jag skulle definitivt inte nöja mig med bara ett matematiskt.
För det är ju så att, efter det att man av rationella skäl inser att det är osannolikt att Gud finns, så börjar man ju sedan att definiera en livsåskådning utifrån denna premiss. Inser man då, som en Humanist har gjort, att detta är en mycket mera positiv och livsbejakande livsåskådning än en kristen livsåskådning, så är det nog kanske svårt att överge sin ateism även om bevisen för Guds existens började hopa sig.
Så exakt när, eller snarare vilken grad av bevis som skulle krävas, för att Humanisterna skulle skicka ut ett sådant brev på riktigt är jag långt ifrån säker på. För en del kristna är det ju fortfarande svårt att t.ex ta till sig faktumet att livet på jorden har utvecklats via evolution. Trots att de första bevisen lades fram för 150 år sedan och trots att det därefter blivit vetenskapligt bevisat på många olika nivåer och närmast kan beskrivas som en naturlag.
Så kanske det för en riktigt inbiten ateist skulle krävas en liknande tidsrymd för att ändra sin ståndpunkt, vad vet jag ;)
/Lars Nilsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)