Debattinlägg i VK

I lördags hade vi en debattartikel i Västerbottens-kuriren. 
Läs den här nedan eller på VK's sida genom att klicka här.

Religiösa företrädare inte de enda som kan ge stöd vid kris.

Anser Umeå kommun att det enbart är förbehållet religiösa livsåskådningar och dess företrädare att ge stöd till ungdomar och vuxna vid kris och katastrofer? Eller är det enbart okunskap som gör att den sekulärhumanistiska livsåskådningsorganisationen Humanisterna inte får vara med när krisgruppen för psykiskt och social omhändertagande vid större katastrofer övar.

”Religioner i Umeå ska öva kris ihop”. Detta står att läsa i Svenska kyrkans tidningen SPIRA nr 2 som delades ut till alla hushåll i mars i år. Initiativtagare till övningen är Umeå kommun. Vilka religioner som ska öva framgår dock inte men troligtvis de som får stöd från SST, Nämnden för statligt stöd till trossamfunden.

Humanisterna är en sekulärhumanistisk livsåskådningsorganisation som har utbildade officianter för humanistiska ceremonier som exempelvis barnvälkomnanden och begravningar. Humanisterna Umeå är en livaktig lokalavdelning som dock inte fått en inbjudan till att medverka i denna krisövning. Är det ett medvetet beslut eller enbart okunskap av Umeå kommun och POSOM-gruppens (krisgrupp för psykiskt och social omhändertagande vid större katastrofer) ledning?

Är det kanske enbart förbehållet religiösa livsåskådningar och dess företrädare att ge stöd till ungdomar och vuxna vid kris och katastrofer?

Då vi har tagit kontakt med ansvariga inom kommunen har vi inte lyckats fått svar på dessa frågor och det är därför vi nu väljer att skriva detta inlägg.

I VK fanns nyligen även ett reportage i mars om att POSOM-gruppen i Umeå breddar sin kompetens för att möta unga i kris. Samordnare för POSOM-gruppen, Lars Pikkuniemi nämner att psykologer och kuratorer från elevhälsan ska ingå i gruppen framöver då ungdomar är involverade i kris- och katastrofer. Ett väl genomtänkt och klokt beslut.

Krishantering och katastrofplanering är ett samhälleligt ansvar och där olika religiösa och icke religiösa organisationer kan finnas med som en resurs. Men Svenska kyrkans dominerande roll bör diskuteras. Svenska kyrkan är en medlemskyrka, inte statskyrka. Vi måste göra ett personligt och aktivt val för att bli medlem i en religiös organisation men även för att begära utträde.

Svenska kyrkans medlemsantal har minskat under de senaste åren. De senaste uppgifterna från Svenska kyrkan år 2014 visar att 70 procent av Umeåborna är medlemmar i Svenska kyrkan och i Ålidhems församling finns den lägsta andelen medlemmar med 59,9 procent. Detta borde innebära att 30 procent av Umeåborna, och 40,1 procent av Ålidhemsborna tillhör annat religiöst samfund eller ickereligiös organisation eller ingen tillhörighet alls.

Att allt fler människor lämnar religiösa organisationer och blir alltmer sekulära visar Global Index of Religion And Atheism, som redovisades i VK nyligen, och det är inte bara i Sverige utan i hela världen. Detta borde påverka hur samhället hanterar sin kris- och katastrofplanering och hur sammansättningen av aktörer inom POSOM-grupper bör se ut.

Två månader efter Estonias förlisning år 1994 genomfördes en enkätundersökning av SIFO på uppdrag av Estoniagruppen vid Svenska kyrkans Forskningssekretariat. Ett av resultaten blev att 90 procent av 2 000 personer, helt eller delvis bejakade påståendet att Estonia katastrofen visar att Svenska kyrkan i vissa situationer kan vara viktig också för dem som inte är religiösa. Detta resultat är ett gott betyg för Svenska kyrkan. Vi undrar dock hur de 10 procent, eller 200 personer, som inte varit nöjda med Svenska kyrkans insats har för skäl till detta?

Några känner vi till genom personer inom Humanisterna och i samhället. Påtalas bör att det nu är 21 år sedan denna enkätundersökning genomfördes och om katastrofen hade inträffat i dag hade resultatet troligtvis visat andra siffror.

Den existentiella dimensionen i livet och då speciellt vid dödsfall är ibland underskattad och tillgodoses inte alltid i samband med kriser och katastrofer. Risk finns att de drabbade upplever sig åsidosatta och till och med ibland kränkta om deras livssyn/livsåskådning inte beaktas eller tas på allvar. Att inbjudas till minnesstunder i kyrkor och församlingshem som leds av präster är att försättas i en annan värld än den man som sekulär humanist är van vid eller kanske vill vara delaktig i.

Vi är väl medvetna om att präster och diakoner i samband med katastrofer inte intar någon missionerande roll. Då är de bara människor med kunskaper om kris- och sorgereaktioner. Samtidigt vet vi att enskilda personer inom Svenska kyrkan ibland har gjort övertramp och inte kunna skilja sin roll som diakon/präst till att bara vara människa. Det kan ibland bara handlat om ord, klädsel eller rum. När kommunernas POSOM-grupper använder sig av kyrkorum och församlingshem i stället för kommunala lokaler finns risk för att någon/några kan känna sig utanför och marginaliserade.

Önskvärt vore att det också fanns tillgång till neutrala, eller multireligiösa, alternativ så att varje drabbad person får sina behov och rättigheter tillgodosedda. Religionsfrihet, både till och från religion är en mänsklig rättighet som ansvariga i POSOM-gruppen måste beakta. Om Humanisterna fanns med som en representant i POSOM-gruppen, skulle vi kunna finnas till för de personer som behöver oss när en kris eller katastrof inträffar i Umeå kommun.

Svenska kyrkan och andra religiösa organisationer ges för dominerande roll i POSOM-grupper genom att sekulära livsåskådningsorganisationer inte inbjuds att medverka.

Humanisterna Umeå, som en sekulär livsåskådningsorganisation erbjuder oss att vara en resurs i POSOM-gruppen. Vi har medlemmar som är utbildade i kris- och katastrofhantering, skolhälsovård och elevhälsa. Vi har medlemmar med stor livserfarenhet av att finnas till och ge stöd för dem som drabbats av kris.

Men framför allt kan vi bidra med medmänsklighet, att lyssna och att bara finnas för den som vill och behöver oss.

Birgitta Wallin, ceremoniansvarig vid Humanisterna Umeå. 

Lars Nilsson, ordförande för Humanisterna Umeå.