Tisdagen den 27 maj 2014 kl. 13.00
Joachim
Blomberg, chef för kyrkogårdsförvaltningen i Umeå hälsade alla välkomna och
berättade om historien och tillkomsten av Backengården.
Därefter
presenterades sig husmor för köket på Backengården och med ansvar för att ordna
förtäring vid minnesstunder. Även hela hennes personalstab med totalt 10
personer presenterades. Att minnesstunder har ökat ställer nya krav på nya
lokaler.
Därefter
höll Georg Andersson ett invigningstal om Svenska kyrkans band som varit knutna
till begravningsverksamhet i många år men att det nu sker en snabb förändring i
vårt samhälle med ökad invandring och nya strukturer i det samhälle vi lever i.
Det har skapat spänningar med Svenska kyrkan som huvudman för
begravningsverksamheten i dagens samhälle och han påpekar att ”alla ska med
förtroende kunna vända sig till Svenska kyrkan och det är detta vi vill förverkliga
här”. Georg Andersson fortsatte att beskriva den tid vi lever i och att tiden
är ett föränderligt ting. Han citerar ur bibeln att ”i det öppna har du en
möjlighet” och anger att det är intressant att få leva i denna nya tid med nya
kulturer och livsåskådningar. Han avslutar med orden att ”kyrka är kyrka när
den är till för andra” innan han inviger den nya neutrala ceremonilokalen för
begravningar.
Efter
invigningen fick jag ett samtal med Joachim Blomberg. Han berättar att han hade
tagit intryck av Humanisterna önskemål som framfördes vid en av Humanisternas
föreläsningar på Café Pilgatan i december 2013. Humanisterna hade då inbjudit
kyrkogårdschef och länsassessor vid Länsstyrelsen i Norrbottens län att
informera under rubriken ”Hur blir jag begravd om jag lämnat kyrkan”. Humanisterna informerade om vår
inventering som hade utförts av alla gravkapell som erbjöds för borgerliga
begravningar. Humanisterna riktade där kritik mot att alla gravkapell var
smyckade med bibelcitat och kristna symboler och att detta var oacceptabelt.
Joachim Blomberg lyfte då frågan om att erbjuda församlingsgården på Backen som
ett alternativ för en neutral ceremonilokal. Humanisterna ställde sig
självklart positiva till det. Sen hörde vi ingenting förrän i maj 2014 då vi
blev inbjudna till invigningen av Umeås första neutrala ceremonilokal.
Efter
invigningen blev det visning av lokaler för begravningar. Den stora lokalen,
Solen, där invigningen var fanns plats för ca 150 personer. Det var högt i tak
och tre höga men smala fönster släppte in solen som gav ett fint sken mot den
vita tegelväggen. En vit flygel smälte fint in i den nästan helt vitmålade
lokalen. Endast två gröna växter och ljusstakar av trä fanns i förgrunden.
Befriande fritt från någon som helst symbolik. Någon nämnde att det kanske
behövdes några bonader men vi framförde istället att bevara friheten och
renheten i lokalen utan möjligen sätta upp några smideskrokar. Detta för att
varje enskild familj själv kan smycka med egen symbol, tavla eller bonad som knyter
an till den dödes livsåskådning.
Intill Solen
fanns ett rum uppdukat för en minnesstund. Detta rum kan lätt kopplas samman
med Solen och rymmer då över 200 personer.
Det fanns
även en mindre lokal, Månen, som rymmer ca 20 – 40 platser. Även denna var helt
neutral och fri från symboler. Lite ommålning var kvar att göra men det skulle
bli vitt och en svag pastellfärg. Stora fönster mot gården med hellånga
gardiner i vinrött som kunde dras för. Även i detta rum fanns en nytt piano.
Ljudanläggning
var ännu inte installerad men var planerad. Kvaliteten på denna skulle bli hög.
Efter
visningen blev vi bjudna på snittar och cider. Det var en palett av snittar i
olika former och färger och mycket välsmakande. Därefter kaffe med små egentillverkade
chokladminibakelser och dessa var ljuvliga.
Allt var så
välplanerat och det blev en mycket positiv upplevelse. Äntligen finns en värdig
neutral lokal för borgerliga begravningar men som även kan användas av andra
föreningar, samfund och religiösa sammanslutningar som önskar en neutral lokal
för begravning och där det finns möjlighet att själv smycka lokalen med de
symboler man önskar.
När jag gick
ut från Backengården var min första tanke att här vill jag att min familj
ordnar med min begravningsceremoni när jag dör. Det är den bästa och finaste
lokalen som finns i Umeå.
Nu kvarstår
bara ett, att driva frågan om att kommunen tar över huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten.
Birgitta
Wallin, Humanisterna
Umeå