Repliken på repliken i VK

Som vi berättade tidigare i denna blogg (Humanistlördagen) hade vi en insändare i  VK i syfte att sprida kunskap om Humanisterna (kan läsas här). Den följdes upp av en replik med invändningar och viss kritik (kan läsas i sin helhet här).

Det i sin tur föranledde oss att skriva följande svar :

Viktigt att problematisera religionens roll

Det slår nästan aldrig fel. När Humanisterna berättar vad vi tror på och varför vi tycker att sekulär humanism är bättre än en religiös tro, ja då kommer stalinistargumenten som ett brev på posten. I ett svar på vår artikel publicerat den 27 september skriver Erik Lundgren att vår diskussion om vetenskapen för tankarna till stalinism och att ”ateistiska politiska makter” ligger bakom många brott mot de mänskliga rättigheterna. Att påstå att Stalins agenda var baserad på och att han drevs av antagandet att Gud nog inte finns, det vill säga ateism, är bara historielöst.

Lundgren kritiserar även Humanisterna för att vi tar upp sådant som är mindre önskvärda, för att inte säga fruktansvärda uttryck av religioners makt genom århundraden. Varför tar vi inte upp sådant som är gott? Varför skriver vi inte om allt det goda som sker i religioners namn också? Även detta argument mot Humanisterna börjar bli gammalt nu. Men visst, vi kan säga det en gång till. Inte är det väl så att Amnesty eller Rädda Barnen kritiseras för att de belyser och opinionsbildar kring frågor som rör politiska fångar, dödsstraff, barnfattigdom och ensamkommande flyktingbarn? Inte ombeds de även belysa de goda exemplen? Inte måste de i sina artiklar och rapporter och insamlingskampanjer även få med exempel på hur bra vissa länder tar emot flyktingbarn eller ägna en massa dyrbar tid åt att berätta om hur bra politiska system kan se ut. Nej, vår uppgift är inte att berätta om allt som görs i religioners namn utan att belysa sådant som vi anser problematiskt med religioner. Marknadsförandet av religioner överlåter vi med varm hand till de troende.

Lundgren ställde även den retoriska frågan ”Var finns Humanisterna i arbetet för de utsatta?”, och verkade tämligen säker på att de som är medlemmar i Humanisterna minsann aldrig ställer upp som frivilligarbetare i välgörenhetsorganisationer för att göra gott i praktiken. Då Lundgren på ganska lösa grunder verkar ogilla Humanisterna är det kanske inte konstigt att han använder denna nedsättande retorik. Men det bygger på ett missförstånd om vad Humanisterna är för någon organisation.

Förbundet Humanisterna är helt enkelt inte en välgörenhetsorganisation (även om viss insamlingsverksamhet finns). Många av oss humanister tycker faktiskt att det finns en poäng i att separera sin vilja att rent praktiskt göra gott mot utsatta från sin egenvalda personliga ideologi. Som tur är finns många olika religiöst och politiskt neutrala välgörenhetsorganisationer som man då i stället kan stötta eller engagera sig i. Att med ena handen hjälpa svaga och utsatta och med den andra sprida sin ideologi eller livsåskådning kan det finnas anledning att förhålla sig tveksam till.

Humanismen står för människans försoning med en naturlig värld, utan vidskepliga föreställningar och accepterar inte tanken på att gudar eller andra övernaturliga krafter styr över oss. En humanistisk livsåskådning innebär en reflekterande och förnuftsbaserad attityd till livet, förenad med nyfikenhet och en vetenskaplig kunskapssyn.

Den sekulära humanismen menar att det är både viktigt och tillåtet att debattera och problematisera religionens roll i samhället. Detta kan man gilla eller ogilla. Men om man ogillar detta skall man försöka använda relevanta argument.

Lars Nilsson, ordförande Humanisterna Umeå

Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna