Som vi berättade tidigare i denna blogg (Humanistlördagen) hade vi en insändare i VK i syfte att sprida kunskap om Humanisterna (kan läsas här). Den följdes upp av en replik med invändningar och viss kritik (kan läsas i sin helhet här).
Det i sin tur föranledde oss att skriva följande svar :
Viktigt att problematisera religionens roll
Det slår nästan aldrig fel.
När Humanisterna berättar vad vi tror på och varför vi tycker att sekulär humanism är bättre än en religiös tro, ja då kommer
stalinistargumenten som ett brev på posten. I ett svar på vår artikel
publicerat den 27 september skriver Erik Lundgren att vår diskussion om
vetenskapen för tankarna till stalinism och att ”ateistiska politiska makter”
ligger bakom många brott mot de mänskliga rättigheterna. Att påstå att Stalins
agenda var baserad på och att han drevs av antagandet att Gud nog inte finns,
det vill säga ateism, är bara historielöst.
Lundgren kritiserar även Humanisterna för att vi tar
upp sådant som är mindre önskvärda, för att inte säga fruktansvärda uttryck av
religioners makt genom århundraden. Varför tar vi inte upp sådant som är gott?
Varför skriver vi inte om allt det goda som sker i religioners namn också? Även
detta argument mot Humanisterna börjar bli gammalt nu. Men visst, vi kan säga
det en gång till. Inte är det väl så att Amnesty eller Rädda Barnen kritiseras
för att de belyser och opinionsbildar kring frågor som rör politiska fångar, dödsstraff,
barnfattigdom och ensamkommande flyktingbarn? Inte ombeds de även belysa de
goda exemplen? Inte måste de i sina artiklar och rapporter och
insamlingskampanjer även få med exempel på hur bra vissa länder tar emot
flyktingbarn eller ägna en massa dyrbar tid åt att berätta om hur bra politiska
system kan se ut. Nej, vår uppgift är inte att berätta om allt som görs i
religioners namn utan att belysa sådant som vi anser problematiskt med
religioner. Marknadsförandet av religioner överlåter vi med varm hand till de
troende.
Lundgren ställde
även den retoriska frågan ”Var finns Humanisterna i arbetet för de utsatta?”,
och verkade tämligen säker på att de som är medlemmar i Humanisterna minsann
aldrig ställer upp som frivilligarbetare i välgörenhetsorganisationer för att göra
gott i praktiken. Då Lundgren på ganska lösa grunder verkar ogilla Humanisterna
är det kanske inte konstigt att han använder denna nedsättande retorik. Men det
bygger på ett missförstånd om vad Humanisterna är för någon organisation.
Förbundet Humanisterna är helt enkelt inte en välgörenhetsorganisation
(även om viss insamlingsverksamhet finns). Många av oss humanister tycker
faktiskt att det finns en poäng i att separera sin vilja att rent praktiskt göra
gott mot utsatta från sin egenvalda personliga ideologi. Som tur är finns många
olika religiöst och politiskt neutrala välgörenhetsorganisationer som man då i
stället kan stötta eller engagera sig i. Att med ena handen hjälpa svaga och utsatta
och med den andra sprida sin ideologi eller livsåskådning kan det finnas
anledning att förhålla sig tveksam till.
Humanismen står för människans
försoning med en naturlig värld, utan vidskepliga föreställningar och
accepterar inte tanken på att gudar eller andra övernaturliga krafter styr över
oss. En humanistisk livsåskådning innebär en reflekterande och förnuftsbaserad
attityd till livet, förenad med nyfikenhet och en vetenskaplig kunskapssyn.
Den sekulära
humanismen menar att det är både viktigt och tillåtet att debattera och
problematisera religionens roll i samhället. Detta kan man gilla eller ogilla.
Men om man ogillar detta skall man försöka använda relevanta argument.
Lars Nilsson, ordförande
Humanisterna Umeå
Christer Sturmark, ordförande
förbundet Humanisterna
Jesper Östman från föreningen "Människa+" kommer då och berättar om transhumanism för oss. 
