Vi återger här denna debattartikel i sin helhet men den kan även läsas på Folkbladets hemsida.
Skadlig
pseudovetenskap i Folkbladet
Tisdagen
den 17 september publicerade Folkbladet ett reportage om en person som menade
att man med hjälp av homeopati kunde bota olika kroniska sjukdomar. Artikeln beskrev
framför allt homeopaters verksamhet i fattiga delar av Tanzania där de ger
"vård" till barn och vuxna som smittats av HIV/AIDS. Ingenstans i denna
artikel stod det att homeopati helt faller utanför vetenskap, beprövad
erfarenhet eller hederligt förnuft. Kritiska frågor lyste med sin frånvaro och stället framstod
detta reportage helt igenom som en hyllning till denna pseudovetenskap.
Homeopati
är en minst 200 år gammal föreställning om att man kan bota en patient genom
att ge denne ett medel som ger samma symtom som sjukdomen, men i extremt utspädd
form, ofta i vatten. Detta medel blir så utspätt att det i de flesta fall inte
finns någon aktiv substans kvar och man påstår istället att vattnet har ett
”minne” av substansen. Denna uppfattning har givetvis inget vetenskapligt stöd
och inte heller finns stöd för att homeopatiska behandlingar fungerar.
I
Tanzania råder en svår HIV-epidemi där uppskattningsvis 1,6 miljoner människor
lever med HIV/AIDS, varav minst 300 000 är 15 år eller yngre (enligt
tillgänglig statistik från 2011). Vikten av att ge dessa människor adekvat,
vetenskapligt beprövad vård kan inte nog understrykas. Inte enbart för att
minska lidandet och ge dessa människor möjligheten till ett långt liv, men
också för att bromsa smittspridningen. Vetenskapens möjligheter att behandla
HIV/AIDS har gjort fantastiska framsteg de senaste decennierna. Trots att ett
botemedel ännu inte har hittats så kan man leva ett nästintill symtomfritt liv
med markant reducerad risk för smittspridning. Faktum är att den förväntade
livslängden för patienter som ges vetenskapligt beprövad vård närmar sig den
för friska människor. Att ge verkningslös behandling till människor i en sådan
situation är därför djupt oetiskt.
Det finns
en utbredd naivitet om att alternativmedicin, såsom homeopati, är harmlöst. Det
är det inte. Om personer med HIV/AIDS får ett homeopatiskt medel ser de kanske
inte behovet av att uppsöka en riktig läkare. Hur ska de veta att den
behandling de fick är verkningslös? Dessa homeopater har då sannolikt orsakat
både död, onödigt lidande och fortsatt spridning av denna epidemi med sin
pseudovetenskap. I artikeln står det att ”I Sverige är lagar och regler ett
stort hinder för homeopatisk verksamhet”. Detta beror på att den svenska patientsäkerhetslagen
(populärt kallad kvacksalverilagen) inte tillåter att vem som helst får
behandla allvarliga sjukdomar, som t.ex. HIV/AIDS eller cancer. Den
”behandling” som beskrivs i artikeln är med andra ord inte bara djupt oetisk. Den
skulle även vara olaglig och straffbar i Sverige. Att en redaktionell
tidning helt okritiskt ger legitimitet åt denna direkt oetiska verksamhet är synnerligen
stötande.
Vi är
inte ute efter att frånta någon rättigheten att tro på vad de vill. Om man som
enskild individ vill tro på homeopati och praktisera det på sin egen kropp har
vi inga synpunkter på det. Det vi efterlyser är ett kritiskt granskande öga och
någon indikation på att redaktionen ser ett ansvar för konsekvenserna av en
sådan publicering. Detta är alltså inte en fråga om tryckfrihet eller rätten
att tro eller tänka. Det är en fråga om moral och etik, om vad som är god
journalistik, publicistiskt ansvar och i förlängningen pressens trovärdighet. Som
mediekonsumenter kan vi inte låta bli att undra: Varför är just
alternativterapi så speciellt att det förtjänar en förnuftsbefriad
rapportering?
Patrik
Brynolfsson och Lars Nilsson, Humanisterna Umeå
