Kreationist önskar sympati

Umeås egen ultra-kreationist Mats Molén skrev en debattartikel i VK häromdagen med titeln “Demokrati och meningen med livet”. Här framförde han den sympatiska åsikten att i en demokrati skall man få lov att tro på vad man vill. Detta tycker vi Humanister självklart också.

Men jag vill ändå komma med några reflektioner kring en del av det han skrev.

Följande text finns på museet Förhistoriska Världens hemsida:
"Det första vi vill är att människor som besöker oss skall börja tänka kritiskt och inte bara anamma vad olika auktoriteter säger (inklusive det som sägs på museet). Detta är grundläggande för all mänsklig samvaro och även grunden för demokratin. I det ingår även respekt för andras åsikter, även om man inte delar dem.

Visst ska man ha respekt för andras åsikter, men Mats försöker här förvilla oss genom att få oss att tro att kunskap erhållen via noggrann och seriös forskning under 150 år kan jämställas med vilken åsikt som helst. Att livet på jorden har utvecklats på jorden via naturligt urval är så nära ett vetenskapligt faktum vi kan komma och handlar därmed inte om något så enkelt som tycke och smak.

Naturligtvis får man lov att tro på vad man vill men man ska inte försöka påskina att det är lika rimligt att tro på kreationism som på evolution.
Om man önskar sympati och förståelse för sin kreationism gör man bäst i att erkänna att man är kreationist mot bättre vetande. Erkänna att man väljer att tro på något som inte har vetenskapligt stöd, erkänna att det däremot finns mycket starka vetenskapliga stöd för evolution, och erkänna att man tror på kreationism helt enkelt bara för att man vill tro på kreationism.

Man skall noga välja de auktoriteter man baserar sin världsbild på. Auktoriteter inom vetenskapen är nog ändå ett klokare val än religiösa auktoriteter med svåröverkomlig motvilja mot en sanning som helt enkelt inte passar dom?

Om man går lite djupare, blir detta även för många en fråga om vad som är meningen med livet. Om man själv inte tror att det finns någon mening med livet så borde man kunna glädjas med de människor som tror det finns en mening med livet och som vill föra fram den åsikten. Det mest ologiska är att predika meningslöshet, samt att med alla medel försöka hindra dem som tror att livet har en mening. Ett sådant beteende är ju i sig meningslöst.

Att förespråka förnuft och ett vetenskapligt synsätt på vår världsbild handlar ju inte om att man vill predika meningslöshet. Det är ju löjligt att påstå något sådant. Om en sanning råkar göra någon lessen eller deprimerad är det lika fullt en sanning. Man måste våga ta till sig fakta, hur mycket det än svider.

Går det någonsin att få dessa kreationister att förstå att det faktiskt går att uppfatta livet som både underbart, fantastiskt, och högst meningsfullt trots att man accepterar tanken på att vi finns till via en kombination av slump och naturligt urval?
Jag hoppas det…..
/Lars Nilsson